Job 19
1 Därefter tog Job till orda och sade:
| آنگاه ایوب پاسخ داد: |
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
| تا به کی می‌خواهید عذابم بدهید و با سخنانتان مرا خرد کنید؟ |
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
| پی‌درپی به من اهانت می‌کنید و از این رفتارتان شرم نمی‌کنید. |
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
| اگر من خطا کرده‌ام، خطای من چه صدمه‌ای به شما زده است؟ |
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
| شما خود را بهتر از من می‌پندارید و این مصیبت مرا نتیجهٔ گناه من می‌دانید، |
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
| در حالی که این خداست که مرا به چنین روزی انداخته و در دام خود گرفتار کرده است. |
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
| فریاد برمی‌آورم و کمک می‌خواهم، اما هیچ‌کس صدایم را نمی‌شنود و کسی به فریادم نمی‌رسد. |
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
| خدا راهم را سد کرده و روشنایی مرا به تاریکی مبدل نموده است. |
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
| او عزت و فخر را از من گرفته |
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
| و از هر طرف مرا خرد کرده است. او مرا از پا درآورده و درخت امیدم را از ریشه برکنده است. |
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
| خشم او علیه من شعله‌ور است و او مرا دشمن خود به حساب می‌آورد. |
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
| لشکریانش به پیش می‌تازد و بر ضد من سنگر می‌سازند، و گرداگردِ خیمه‌ام اردو می‌زنند. |
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
| برادرانم را از من دور کرده است، و آشنایانم بر ضد من برخاسته‌اند. |
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
| بستگانم از من روگردانیده و همهٔ دوستانم مرا ترک گفته‌اند. |
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
| اهل خانه و حتی خدمتکارانم با من مانند یک غریبه رفتار می‌کنند و من برای آنها بیگانه شده‌ام. |
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
| خدمتکارم را صدا می‌کنم، حتی به او التماس می‌نمایم، ولی او جوابم را نمی‌دهد. |
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
| نَفَسم برای زنم مشمئزکننده است، و برادرانم طاقت تحمل مرا ندارند. |
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
| بچه‌های کوچک هم مرا خوار می‌شمارند و وقتی مرا می‌بینند مسخره‌ام می‌کنند. |
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
| حتی نزدیکترین دوستانم از من منزجرند و آنانی که دوستشان می‌داشتم از من روگردان شده‌اند. |
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
| از من پوست و استخوانی بیش نمانده است، به زحمت از چنگ مرگ گریخته‌ام. |
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
| آه ای دوستان، به من رحم کنید، زیرا دست خدا بر من سنگین شده است. |
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
| چرا شما هم مثل خدا مرا عذاب می‌دهید؟ آیا از خوردن گوشت بدنم سیر نشده‌اید؟ |
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
| ای کاش می‌توانستم درد دلم را با قلمی آهنین برای همیشه در دل سنگ بنویسم. |
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
| اما من می‌دانم که رهاننده‌ام زنده است و سرانجام بر زمین خواهد ایستاد؛ |
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
| و می‌دانم حتی بعد از اینکه بدن من هم بپوسد، خدا را خواهم دید! |
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
| من خود با این چشمانم او را خواهم دید! چه امید پرشکوهی! |
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
| چطور جرات می‌کنید به آزار من ادامه دهید و بگویید: «مقصر خودش است»؟ |
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
| از شمشیر مجازات خدا بترسید و بدانید که او شما را داوری خواهد کرد. |
