Job 19
1 Därefter tog Job till orda och sade:
ヨブこたへて曰く
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
汝ら我心をなやまし 言語をもて我を打くだくこと何時までぞや
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
なんぢら已に十次も我を辱しめ我を惡く待ひてなほ愧るところ無し
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
假令われ眞に過ちたらんもその過は我の身に止れり
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
なんぢら眞に我に向ひて誇り我身に羞べき行爲ありと證するならば
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
神われを虐げその網羅をもて我を包みたまへりと知るべし
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
我虐げらるると叫べども答なく 呼はり求むれども審理なし
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
彼わが路の周圍に垣を結めぐらして逾る能はざらしめ 我が行く途に黑暗を蒙むらしめ
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
わが光榮を褫ぎ我冠冕を首より奪ひ
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
四方より我を毀ちて失しめ 我望を樹のごとくに根より拔き
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
我にむかひて震怒を燃し 我を敵の一人と見たまへり
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
その軍旅ひとしく進み途を高くして我に攻寄せ わが天幕の周圍に陣を張り
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
彼わが兄弟等をして遠くわれを離れしめたまへり 我を知る人々は全く我に疎くなりぬ
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
わが親戚は往來を休め わが朋友はわれを忘れ
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
わが家に寄寓る者およびわが婢等は我を見て外人のごとくす 我かれらの前にては異國人のごとし
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
われわが僕を喚どもこたへず 我口をもて彼に請はざるを得ざるなり
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
わが氣息はわが妻に厭はれ わが臭氣はわが同胎の子等に嫌はる
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
童子等さへも我を侮どり 我起あがれば即ち我を嘲ける
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
わが親しき友われを惡みわが愛したる人々ひるがへりてわが敵となれり
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
わが骨はわが皮と肉とに貼り 我は僅に齒の皮を全うして逃れしのみ
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
わが友よ汝等われを恤れめ 我を恤れめ 神の手われを撃り
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
汝らなにとて神のごとくして我を攻め わが肉に饜ことなきや
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
望むらくは我言の書留られんことを 望むらくは我言書に記されんことを
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
望むらくは鐡の筆と鉛とをもて之を永く磐石に鐫つけおかんことを
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
われ知る我を贖ふ者は活く 後の日に彼かならず地の上に立ん
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
わがこの皮この身の朽はてん後 われ肉を離れて神を見ん
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
我みづから彼を見たてまつらん 我目かれを見んに識らぬ者のごとくならじ 我が心これを望みて焦る
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
なんぢら若われら如何に彼を攻んかと言ひ また事の根われに在りと言ば
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
劍を懼れよ 忿怒は劍の罰をきたらす 斯なんぢら遂に審判のあるを知ん
