Job 19
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Et Job répondit et dit:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
Jusques à quand affligerez-vous mon âme, et m’accablerez-vous de paroles?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
Voilà dix fois que vous m’avez outragé, vous n’avez pas honte de m’étourdir.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
Mais si vraiment j’ai erré, mon erreur demeure avec moi.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
Si réellement vous voulez vous élever contre moi et faire valoir mon opprobre contre moi,
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
Sachez donc que c’est Dieu qui me renverse et qui m’entoure de son filet.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
Voici, je crie à la violence, et je ne suis pas exaucé; je pousse des cris, et il n’y a pas de jugement.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
Il a fermé mon chemin et je ne puis passer, et il a mis des ténèbres sur mes sentiers;
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
Il m’a dépouillé de ma gloire et a ôté la couronne de dessus ma tête;
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
Il m’a détruit de tous côtés, et je m’en vais; il a arraché mon espérance comme un arbre.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
Il a allumé contre moi sa colère, et il m’a tenu pour l’un de ses ennemis.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
Ses troupes sont venues ensemble, et elles ont dressé en chaussée leur chemin contre moi et se sont campées autour de ma tente.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
Il a éloigné de moi mes frères, et ceux de ma connaissance me sont devenus entièrement étrangers;
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
Mes proches m’ont délaissé, et ceux que je connaissais m’ont oublié.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
Ceux qui séjournent dans ma maison et mes servantes me tiennent pour un étranger; je suis à leurs yeux comme un homme du dehors.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
J’ai appelé mon serviteur, et il n’a pas répondu; de ma bouche je l’ai supplié.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
Mon haleine est étrangère à ma femme, et ma supplication, aux fils du sein de ma mère.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
Même les petits enfants me méprisent; je me lève, et ils parlent contre moi.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
Tous les hommes de mon intimité m’ont en horreur, et ceux que j’aimais se sont tournés contre moi.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
Mes os s’attachent à ma peau et à ma chair, et j’ai échappé avec la peau de mes dents!
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
Ayez pitié de moi, ayez pitié de moi, vous mes amis! car la main de Dieu m’a atteint.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
Pourquoi, comme Dieu, me poursuivez-vous et n’êtes-vous pas rassasiés de ma chair?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
Oh! si seulement mes paroles étaient écrites! si seulement elles étaient inscrites dans un livre,
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
Avec un style de fer et du plomb, et gravées dans le roc pour toujours!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
Et moi, je sais que mon rédempteur est vivant, et que, le dernier, il sera debout sur la terre;
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
Et après ma peau, ceci sera détruit, et de ma chair je verrai Dieu,
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
Que je verrai, moi, pour moi-même; et mes yeux [le] verront, et non un autre: – mes reins se consument dans mon sein.
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
Si vous dites: Comment le poursuivrons-nous? et que la racine de la chose se trouve en moi,
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
Tremblez pour vous-mêmes devant l’épée! car l’épée est l’instrument de la fureur contre les iniquités; afin que vous sachiez qu’il y a un jugement!
