Job 19
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered and said,
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
How long will ye vex my soul, and destroy me with words? only know that the Lord has dealt with me thus.
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
Ye speak against me; ye do not feel for me, but bear hard upon me.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
Yea verily, I have erred in truth, (but the error abides with myself) in having spoken words which it was not right [to speak]; and my words err, and are unreasonable.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
But alas! for ye magnify yourselves against me, and insult me with reproach.
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
Know then that it is the Lord that has troubled [me], and has raised his bulwark against me.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
Behold, I laugh at reproach; I will not speak: [or] I will cry out, but [there is] nowhere judgment.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
I am fenced round about, and can by no means escape: he has set darkness before my face.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
And he has stripped me of my glory, and has taken the crown from my head.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
He has torn me around about, and I am gone: and he has cut off my hope like a tree.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
And he has dreadfully handled me in anger, and has counted me for an enemy.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
His troops also came upon me with one accord, liars in wait compassed my ways.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
My brethren have stood aloof from me; they have recognized strangers [rather] than me: and my friends have become pitiless.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
My nearest of kin have not acknowledged me, and they that knew my name, have forgotten me.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
[As for] my household, and my maid-servants, I was a stranger before them.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
I called my servant, and he hearkened not; and my mouth intreated [him].
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
And I besought my wife, and earnestly intreated the sons of my concubines.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
But they rejected me for ever; whenever I rise up, they speak against me.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
They that saw me abhorred me: the very persons whom I had loved, rose up against me.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
My flesh is corrupt under my skin, and my bones are held in [my] teeth.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
Pity me, pity me, O friends; for it is the hand of the Lord that has touched me.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
Wherefore do ye persecute me as also the Lord [does], and are not satisfied with my flesh?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
For oh that my words were written, and that they were recorded in a book forever,
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
with an iron pen and lead, or graven in the rocks!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
For I know that he is eternal who is about to deliver me,
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
[and] to raise up upon the earth my skin that endures these [sufferings]: for these things have been accomplished to me of the Lord;
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
which I am conscious of in myself, which mine eye has seen, and not another, but all have been fulfilled to me in [my] bosom.
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
But if ye shall also say, What shall we say before him, and [so] find the root of the matter in him?
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
Do ye also beware of deceit: for wrath will come upon transgressors; and then shall they know where their substance is.
