Job 19
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Saa tog Job til Orde og svarede:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
Hvor længe vil I krænke min Sjæl og slaa mig sønder med Ord?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
I haaner mig nu for tiende Gang, mishandler mig uden Skam.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
Har jeg da virkelig fejlet, hænger der Fejl ved mig?
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
Eller gør I jer store imod mig og revser mig ved at smæde?
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
Saa vid da, at Gud har bøjet min Ret, omspændt mig med sit Net.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
Se, jeg skriger: Vold! men faar ikke Svar, raaber om Hjælp, der er ingen Ret.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
Han spærred min Vej, jeg kom ikke frem, han hylled mine Stier i Mørke;
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
han klædte mig af for min Ære, berøved mit Hoved Kronen,
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
brød mig ned overalt, saa jeg maa bort, oprykked mit Haab som Træet;
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
hans Vrede blussede mod mig, han regner mig for sin Fjende;
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
samlede rykker hans Flokke frem og bryder sig Vej imod mig, de lejrer sig om mit Telt.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
Mine Brødre har fjernet sig fra mig, Venner er fremmede for mig,
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
mine nærmeste og Kendinge holder sig fra mig, de, der er i mit Hus, har glemt mig;
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
mine Piger regner mig for en fremmed, vildfremmed er jeg i deres Øjne;
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
ej svarer min Træl, naar jeg kalder, jeg maa trygle ham med min Mund;
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
ved min Aande væmmes min Hustru, mine egne Brødre er jeg en Stank;
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
selv Drenge agter mig ringe, naar jeg rejser mig, taler de mod mig;
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
Standsfæller væmmes til Hobe ved mig, de, jeg elskede, vender sig mod mig.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
Benene hænger fast ved min Hud, med Kødet i Tænderne slap jeg bort.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
Naade, mine Venner, Naade, thi Guds Haand har rørt mig!
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
Hvi forfølger og I mig som Gud og mættes ej af mit Kød?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
Ak, gid mine Ord blev skrevet op, blev tegnet op i en Bog,
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
med Griffel af Jern, med Bly indristet i Klippen for evigt!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
Men jeg ved, at min Løser lever, over Støvet vil en Forsvarer staa frem.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
Naar min sønderslidte Hud er borte, skal jeg ud fra mit Kød skue Gud,
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
hvem jeg skal se paa min Side; ham skal mine Øjne se, ingen fremmed! Mine Nyrer forgaar i mit Indre!
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
Naar I siger: »Hor vi skal forfølge ham, Sagens Rod vil vi udfinde hos ham!«
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
saa tag jer i Vare for Sværdet; thi Vrede rammer de lovløse, at I skal kende, der kommer en Dom!
