Job 18
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Bildad prit la parole et dit:
2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
Jusqu’à quand ferez-vous assaut de discours? Devenez raisonnables, puis nous pourrons parler.
3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
Pourquoi nous considère-t-on comme des brutes? Pourquoi sommes-nous bornés à vos yeux!
4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
O toi, qui te déchires toi-même dans ta fureur, est-ce par amour de toi que la terre sera abandonnée et que le rocher changera de place?
5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
Oui certes, la lampe des méchants s’éteint, la flamme de son foyer cesse de briller.
6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
La lumière s’obscurcit dans sa tente, son flambeau s’éteint au-dessus de lui.
7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
Ses pas, jadis assurés, deviennent hésitants, il est renversé par ses propres projets.
8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
Car ses pieds se prennent dans le filet, il chemine sur des rets.
9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
Le piège le saisit au talon, le traquenard se referme violemment sur lui.
10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
Des entraves lui sont posées secrètement sur le sol, des embûches couvrent la route qu’il suit.
11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
De toutes parts les terreurs le poursuivent et font vaciller ses jambes.
12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
Sa vigueur dépérit par la faim, la ruine menace ses flancs.
13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
Les lambeaux de sa peau deviennent une pâture, ses membres, une proie pour le premier-né de la mort.
14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
Il est arraché de la tente où il vivait en sécurité, et poussé entre les bras du roi des épouvantements.
15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
Des gens qui ne lui sont de rien se fixent dans sa demeure; une pluie de soufre se répand sur son domaine.
16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
Par en bas, ses racines se dessèchent, par en haut, son feuillage se flétrit.
17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
Son souvenir s’efface de la terre, et rien ne rappelle son nom dans l’étendue du monde.
18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
On le repousse de la lumière dans les ténèbres et on l’expulse de l’univers.
19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
Il ne laisse ni lignée, ni postérité, ni aucun survivant dans son habitation.
20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
Sa destinée frappe de stupeur ceux de l’Occident et donne le frisson à ceux de l’Orient.
21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
Oui, voilà ce qui attend les demeures du malfaiteur, la résidence de qui ne reconnaît pas Dieu!
