Job 18
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
And Bildad the Shuhite answereth and saith: —
2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
When do ye set an end to words? Consider ye, and afterwards do we speak.
3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
Wherefore have we been reckoned as cattle? We have been defiled in your eyes!
4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
(He is tearing himself in his anger.) For thy sake is earth forsaken? And removed is a rock from its place?
5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
Also, the light of the wicked is extinguished. And there doth not shine a spark of his fire.
6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
The light hath been dark in his tent, And his lamp over him is extinguished.
7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
Straitened are the steps of his strength, And cast him down doth his own counsel.
8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
For he is sent into a net by his own feet, And on a snare he doth walk habitually.
9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
Seize on the heel doth a gin, Prevail over him do the designing.
10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
Hidden in the earth is his cord, And his trap on the path.
11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
Round about terrified him have terrors, And they have scattered him — at his feet.
12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
Hungry is his sorrow, And calamity is ready at his side.
13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
It consumeth the parts of his skin, Consume his parts doth death's first-born.
14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
Drawn from his tent is his confidence, And it causeth him to step to the king of terrors.
15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
It dwelleth in his tent — out of his provender, Scattered over his habitation is sulphur.
16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
From beneath his roots are dried up, And from above cut off is his crop.
17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
His memorial hath perished from the land, And he hath no name on the street.
18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
They thrust him from light unto darkness, And from the habitable earth cast him out.
19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
He hath no continuator, Nor successor among his people, And none is remaining in his dwellings.
20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
At this day westerns have been astonished And easterns have taken fright.
21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
Only these [are] tabernacles of the perverse, And this the place God hath not known.
