Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
“Mi espíritu se consume. Mis días se extinguen y la tumba está lista para mí.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Seguramente hay burlones conmigo. Mi ojo se detiene en su provocación.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
“Ahora da una prenda. Sé un aval para mí con tu persona. ¿Quién es el que se da la mano conmigo?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Porque has ocultado su corazón al entendimiento, por lo que no los exaltarás.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
El que denuncia a sus amigos por el despojo, hasta los ojos de sus hijos fallarán.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
“Pero él me ha convertido en un sinónimo del pueblo. Me escupen en la cara.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
También mi ojo se oscurece a causa del dolor. Todos mis miembros son como una sombra.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Los hombres rectos se asombrarán de esto. El inocente se revolverá contra el impío.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Pero el justo se mantendrá en su camino. El que tiene las manos limpias se hará cada vez más fuerte.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Pero en cuanto a ustedes, vuelvan. No encontraré un hombre sabio entre vosotros.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Mis días han pasado. Mis planes se han roto, como los pensamientos de mi corazón.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Algunos convierten la noche en día, diciendo: “La luz está cerca”, en presencia de las tinieblas.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Si busco el Seol como mi casa, si he extendido mi sofá en las tinieblas, (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
si he dicho a la corrupción: “Tú eres mi padre y al gusano: “Mi madre” y “Mi hermana”.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
¿dónde está entonces mi esperanza? En cuanto a mi esperanza, ¿quién la verá?
