< Job 17 >

1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
روحم در هم شکسته، پایان زندگی من فرا رسیده و قبر آماده است تا مرا در خود جای دهد.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
مسخره‌کنندگان دور مرا گرفته‌اند. آنها را در همه جا می‌بینم.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
هیچ‌کس بر بی‌گناهی من گواهی نمی‌دهد زیرا تو ای خدا، به ایشان حکمت نداده‌ای تا بتوانند مرا یاری دهند. ای خدا، نگذار آنها پیروز شوند.
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
کسی که برای منفعت خویش بر ضد دوستانش سخن گوید، فرزندانش کور خواهند شد.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
خدا مرا مایهٔ تمسخر مردم گردانیده است و آنها به صورتم تف می‌اندازند.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
چشمانم از گریه تار شده و از من سایه‌ای بیش باقی نمانده است.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
مردان درستکار وقتی مرا می‌بینند دچار حیرت می‌شوند. ولی سرانجام آدمهای بی‌گناه بر اشخاص نابکار پیروز خواهند شد،
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
و پاکان و درستکاران پیش خواهند رفت و قویتر و قویتر خواهند شد.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
اگر می‌توانید استدلال بهتری ارائه کنید، گرچه در بین شما که مقابل من ایستاده‌اید آدم فهمیده‌ای نمی‌بینم.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
روزهای من سپری شده، امیدهایم به باد فنا رفته و آرزوهای دلم برآورده نشده است.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
دوستانم شب را روز و روز را شب می‌گویند! چگونه حقیقت را وارونه جلوه می‌دهند!
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
اگر بمیرم، در تاریکی فرو رفته و قبر را پدر و کرم را مادر و خواهر خود خواهم خواند. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
پس امید من کجاست؟ آیا کسی می‌تواند آن را پیدا کند؟
16 Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet. (Sheol h7585)
نه، امیدم با من به گور می‌رود و با هم در دل خاک خواهیم خوابید! (Sheol h7585)

< Job 17 >