Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Mans gars ir vājš, manas dienas pagalam, kaps man ir klāt.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Tiešām, mēdītāji mani apstāj un uz viņu tiepšanos jāskatās manām acīm.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Galvo jel, pārstāvi Tu mani pie Sevis paša, kur tad cits man roku dos!
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Jo viņu sirdīm Tu saprašanu esi apslēpis; tāpēc Tu viņiem virsroku nedosi.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Kas savus draugus izdāvā par laupījumu, tā bērnu acis izīgs.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
Bet Viņš mani darījis ļaudīm par sakāmu vārdu, ka esmu tāds, kam spļauj vaigā.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Tādēļ mana acs ir tumša no skumības, un visi mani locekļi ir kā ēna.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Taisnie par to iztrūcinājās, un nenoziedzīgais iekarst par neganto.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Bet taisnais turas pastāvīgi uz sava ceļa, un kam šķīstas rokas, pieņemas stiprumā.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Tad nu jūs visi nāciet tik atkal vien, gudra es neatradīšu jūsu starpā.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Manas dienas ir pagājušas, mani padomi iznīcināti, ko mana sirds bija kopusi.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Nakti tie sauc par dienu, un gaismu saka tuvu esam, kur tumsa klātu.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Ko man vēl gaidīt, kaps būs mans nams; tumsā es uztaisīšu savu gultu. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
Trūdus es saucu par savu tēvu, tārpus par savu māti un māsu.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Kur tad būs mana cerība, manu cerību, kas to redzēs?
