Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Spiritus meus attenuabitur; dies mei breviabuntur: et solum mihi superest sepulchrum.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Non peccavi, et in amaritudinibus moratur oculus meus.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Libera me, Domine, et pone me juxta te, et cujusvis manus pugnet contra me.
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Cor eorum longe fecisti a disciplina: propterea non exaltabuntur.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Prædam pollicetur sociis, et oculi filiorum ejus deficient.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
Posuit me quasi in proverbium vulgi, et exemplum sum coram eis.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Caligavit ab indignatione oculus meus, et membra mea quasi in nihilum redacta sunt.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Stupebunt justi super hoc, et innocens contra hypocritam suscitabitur.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Et tenebit justus viam suam, et mundis manibus addet fortitudinem.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Igitur omnes vos convertimini, et venite, et non inveniam in vobis ullum sapientem.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Dies mei transierunt; cogitationes meæ dissipatæ sunt, torquentes cor meum.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Noctem verterunt in diem, et rursum post tenebras spero lucem.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Si sustinuero, infernus domus mea est, et in tenebris stravi lectulum meum. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
Putredini dixi: Pater meus es; Mater mea, et soror mea, vermibus.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Ubi est ergo nunc præstolatio mea? et patientiam meam quis considerat?
