Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
"Dahin ist meine Lebenskraft, und meine Tage, die verflossen, sind für mich ebensoviel Gräber.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Wahrhaftig! Tadler sind bei mir; mein Auge muß auf ihrem Hader weilen. -
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Setz ein! Jedoch Du hast schon meinen Einsatz. Wer gäbe sonst mir Handschlag?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Ihr Herz verschlossest Du der Einsicht; drum darfst Du sie nicht triumphieren lassen.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Es hieße, Freunden einen Anteil zuerkennen, die eigenen Kinder aber darben lassen.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
Zum Sprichwort macht er mich für alle Welt; wie einer, dem man ins Gesicht speit, bin ich jetzt.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Die Augen sind vor Kummer blind; wie Schatten schwindet hin mein Leib.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Die 'Frommen' staunen drüber, 'Unschuldige' jubeln über den Verruchten.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Recht fest an ihrem Wege halten die 'Gerechten', aufs neue schöpfen Kräfte diese 'Biederen'.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Wenn ihr auch allesamt herbeikommt, ich finde keinen Weisen unter euch.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Hinschwinden meine Tage; dahin sind meine Pläne, die Herzenswünsche.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Nacht macht man mir für Tag, das Licht noch dunkler als die Finsternis.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Muß ich schon in der Unterwelt auf eine Wohnung rechnen, erhalte ich mein Ruhbett in der Finsternis. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
Und muß ich 'Vater!' zur Verwesung sagen und zum Gewürme 'Mutter!', 'Schwester!',
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
wo bleibt da meine Hoffnung? Wer kann noch Glück für mich erspähen?
