Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Mon esprit s’affaiblira, mes jours seront abrégés, et il ne me reste qu’un sépulcre.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Je n’ai pas péché, et mon œil vit au milieu des amertumes.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Délivrez-moi, Seigneur, et placez-moi auprès de vous; après cela, que la main de qui que ce soit combatte contre moi.
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Vous avez éloigné leur cœur de la science; c’est pourquoi ils ne seront pas exaltés.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Il promet du butin à ses compagnons, et les yeux de ses enfants s’éteindront.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
Il m’a rendu comme le brocard du peuple, et je suis un exemple devant eux.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Mon œil s’est obscurci par l’indignation, et mes membres ont été réduits comme à rien.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Des justes seront dans la stupeur, et un innocent sera suscité contre un hypocrite.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Mais un juste garde sa voie, et celui qui a les mains pures augmentera sa force.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Ainsi, vous tous, convertissez-vous; venez, et je ne trouverai parmi vous aucun sage.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Mes jours sont passés, mes pensées se sont dissipées en tourmentant mon cœur.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Elles ont changé la nuit en jour, et encore, après les ténèbres, j’espère la lumière.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Si j’attends avec patience, l’enfer sera ma maison, et c’est dans les ténèbres que j’ai préparé mon lit. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
J’ai dit à la pourriture: Tu es mon père; et aux vers: Ma mère et ma sœur.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Où est donc maintenant mon attente? Et ma patience, qui la considère?
