Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Mes esprits se dissipent, mes jours vont être éteints, le sépulcre [m'attend].
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Certes il n'y a que des moqueurs auprès de moi, et mon œil veille toute la nuit dans les chagrins qu'ils me font.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Donne-moi, je te prie, [donne-moi] une caution auprès de toi; [mais] qui est-ce qui me touchera dans la main?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Car tu as caché à leur cœur l'intelligence, c'est pourquoi tu ne les élèveras point.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Et les yeux même des enfants de celui qui parle avec flatterie à ses intimes amis, seront consumés.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
Il m'a mis pour être la fable des peuples, et je suis [comme] un tambour devant eux.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Mon œil est terni de dépit, et tous les membres de mon corps sont comme une ombre.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Les hommes droits seront étonnés de ceci, et l'innocence se réveillera contre l'hypocrite.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Toutefois le juste se tiendra ferme dans sa voie, et celui qui a les mains nettes, se renforcera.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Retournez donc vous tous, et revenez, je vous prie; car je ne trouve point de sage entre vous.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Mes jours sont passés, mes desseins sont rompus, [et] les pensées de mon cœur [sont dissipées].
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
On me change la nuit en jour, et on fait que la lumière se trouve proche des ténèbres.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Certes je n'ai plus à attendre que le sépulcre, qui va être ma maison; j'ai dressé mon lit dans les ténèbres. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
J'ai crié à la fosse: tu es mon père; et aux vers: vous êtes ma mère et ma sœur.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Et où seront les choses que j'ai attendues, et qui est-ce qui verra ces choses qui ont été le sujet de mon attente?
