Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Mon âme est meurtrie, mes jours s’éteignent, la tombe m’attend.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Ne suis-je pas en butte à des moqueries? Mes yeux ne sont-ils pas constamment témoins de leurs perfidies?
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Ah! De grâce, accorde-moi ta caution! Sois toi-même mon garant vis-à-vis de toi qui voudrait s’engager pour moi?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Car tu as fermé leur cœur à la raison; aussi ne les laisseras-tu pas triompher.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Pour une part de butin on trahit des amis, de sorte que les yeux de leurs enfants se consument de misère.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
On a fait de moi la fable des nations; je suis l’homme à qui on crache au visage.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Mes yeux sont éteints par le chagrin, et tous mes organes sont comme une ombre.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Les gens de bien en sont stupéfaits, et l’innocent en est révolté contre l’impie.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Cependant le juste persiste dans sa conduite, et celui qui a les mains pures redouble d’énergie.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Quant à vous, retournez-vous donc tous contre moi, venez! Je ne trouverai pas un sage parmi vous.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Mes jours ont fui, mes projets sont ruinés, ces trésors de mon cœur.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
De la nuit ils veulent faire le jour, ils disent la lumière plus proche que les ténèbres.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Si je n’attends plus d’autre demeure que le Cheol, si j’ai étendu ma couche dans la région des ombres; (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
si je dis au tombeau: "Tu es mon père!" et à la vermine: "Tu es ma mère et ma sœur"
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
où donc est mon espérance? Mon espérance, qui peut la voir?
