Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Mi spirit schal be maad feble; my daies schulen be maad schort, and oneli the sepulcre is left to me.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Y have not synned, and myn iye dwellith in bittirnessis.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Lord, delyuere thou me, and sette thou me bisidis thee; and the hond of ech fiyte ayens me.
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Thou hast maad the herte of hem fer fro doctryn, `ethir knowyng of treuthe; therfor thei schulen not be enhaunsid.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
He bihetith prey to felowis, and the iyen of hise sones schulen faile.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
He hath set as in to a prouerbe of the comyn puple, and his saumple bifor hem.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Myn `iye dasewide at indignacioun; and my membris ben dryuun as in to nouyt.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Iust men schulen wondre on this thing; and an innocent schal be reisid ayens an ypocrite.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
And a iust man schal holde his weie, and he schal adde strengthe to clene hondis.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Therfor alle `ye be conuertid, and come ye; and Y schal not fynde in you ony wiys man.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
My daies ben passid; my thouytis ben scaterid, turmentynge myn herte.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Tho han turned the nyyt `in to day; and eft aftir derknessis hope liyt.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
If Y `susteyne, ether suffre pacientli, helle is myn hous; and Y haue arayede my bed in derknessis. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
Y seide to rot, Thou art my fadur; and to wormes, Ye ben my modir and my sister.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Therfor where is now myn abidyng? and who biholdith my pacience?
