Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
My breath is corrupt, my days are extinct, the graves [are ready] for me.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
[Are there] not mockers with me? and doth not my eye continue in their provocation?
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Lay down now, put me in a surety with thee; who [is] he [that] will strike hands with me?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
For thou hast hid their heart from understanding: therefore shalt thou not exalt [them].
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
He that speaketh flattery to [his] friends, even the eyes of his children shall fail.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
He hath made me also a by-word of the people; and in former time I was as a tabret.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
My eye also is dim by reason of sorrow, and all my members [are] as a shade.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Upright [men] shall be astonished at this, and the innocent shall stir up himself against the hypocrite.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
The righteous also shall hold on his way, and he that hath clean hands shall be stronger and stronger.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
But as for you all, do ye return, and come now: for I cannot find [one] wise [man] among you.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
My days are past, my purposes are broken off, [even] the thoughts of my heart.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
They change the night into day: the light [is] short because of darkness.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
If I wait, the grave [is] my house: I have made my bed in the darkness. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
I have said to corruption, Thou [art] my father: to the worm, [Thou art] my mother, and my sister.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
And where [is] now my hope? as for my hope, who will see it?
