Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Spirit my it is broken days my they are extinguished grave [belong] to me.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Not mockeries [are] with me and on rebelling they may it dwell eye my.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Make! please stand surety for me with yourself who? that to hand my will he strike himself.
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
For heart their you have kept from understanding there-fore not you will exalt [them].
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
For a share he tells friends and [the] eyes of children his they will fail.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
And he has set me to use a proverb peoples and a spitting to [the] face I am.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
And it has grown dim from grief eye my and members my [are] like shadow all of them.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
They are appalled upright [people] on this and [the] innocent on [the] godless he will rouse himself.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
And he may hold [the] righteous way his and [the] clean of hands he will increase strength.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
And but all of them you will return and come please and not I will find among you a wise [person].
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Days my they have passed plans my they have been torn apart [the] wishes of heart my.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Night into day they make light [is] near from before darkness.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
If I will hope for Sheol home my in the darkness I have spread out beds my. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
To the pit I have called out [are] father my you O mother my and sister my to the maggot.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
And where? then [is] hope my and hope my who? will he observe it.
