Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
My breath is exhausted; My days are at an end; The grave is ready for me.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Are not revilers before me? And doth not my eye dwell upon their provocations?
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Give a pledge, I pray thee; be thou a surety for me with thee; Who is he that will strike hands with me?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Behold, thou hast blinded their understanding; Therefore thou wilt not suffer them to prevail.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
He who delivereth up his friends as a prey, —The eyes of his children shall fail.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
He made me the by-word of the people; Yea, I have become their abhorrence.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
My eye therefore is dim with sorrow, And all my limbs are as a shadow.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Upright men will be astonished at this, And the innocent will rouse themselves against the wicked.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
The righteous will also hold on his way, And he that hath clean hands will gather strength.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
But as for you all, return, I pray! I find not yet among you one wise man.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
My days are at an end; My plans are broken off; Even the treasures of my heart.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Night hath become day to me; The light bordereth on darkness.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Yea, I look to the grave as my home; I have made my bed in darkness. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
I say to the pit, Thou art my father! And to the worm, My mother! and, My sister!
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Where then is my hope? Yea, my hope, who shall see it?
