Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
“My spirit has been destroyed, My days extinguished—graves [are] for me.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
If not—mockeries [are] with me. And my eye lodges in their provocations.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Now place my pledge with You; Who is he that strikes hand with me?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
For You have hidden their heart from understanding, Therefore You do not exalt them.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
For a portion he shows friendship, And the eyes of his sons are consumed.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
And He set me up for a proverb of the peoples, And I am a wonder before them.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
And my eye is dim from sorrow, And my members—all of them—as a shadow.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
The upright are astonished at this, and the innocent stirs himself up against the profane.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
And the righteous lays hold [on] his way, And the clean of hands adds strength.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
But please return and come in, all of you, And I do not find a wise man among you.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
My days have passed by, My plans have been broken off, The possessions of my heart!
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
They appoint night for day, Light [is] near because of darkness.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
If I wait—Sheol [is] my house, In darkness I have spread out my bed. (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
To corruption I have called: You [are] my father. To the worm: My mother and my sister.
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
And where [is] my hope now? Indeed, my hope, who beholds it?
