Job 16

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Entonces Job respondió:

2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

Oí muchas cosas como éstas. Consoladores molestos son todos ustedes.

3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

¿Habrá fin para las palabras vanas? ¿Qué te incita a responder?

4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Yo también podría hablar como ustedes. Si su alma estuviera en lugar de la mía, podría hilvanar vocablos contra ustedes y menear la cabeza contra ustedes.

5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

Pero los alentaría con mis palabras, y la consolación de mis labios calmaría su dolor.

6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

Si hablo, no cesa mi dolor. Si me abstengo, ¿se aleja de mí?

7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

Ahora me agotó. Desoló a toda mi compañía.

8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

Colocaste una mano firme contra mí y me llenaste de arrugas, lo cual es un testigo contra mí. Mi flacura es una evidencia adicional que testifica en mi cara.

9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

Mi adversario lanzó su mirada contra mí. Me odió, me persiguió, su furor me destrozó, contra mí cruje sus dientes, fija sus ojos contra mí,

10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

abren sus bocas contra mí, hieren mis mejillas con afrenta, se unieron contra mí.

11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

ʼElohim me entregó a los perversos y me empujó hacia las manos de los impíos.

12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

Yo estaba tranquilo, pero Él me quebrantó. Me agarró por el cuello, me destrozó y me colocó como blanco de sus flechas.

13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

Sus arqueros me rodearon, atraviesan mis riñones y no perdonan. Derraman mi hiel a tierra,

14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

abren brecha tras brecha en mí y arremeten contra mí como un guerrero.

15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

Cosí tela áspera sobre mi piel y coloqué mi cabeza en el polvo.

16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

Mi cara está enrojecida de tanto llorar. Sobre mis párpados se afirma la sombra de la muerte,

17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

aunque no hubo violencia en mis manos, y fue pura mi oración.

18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

¡Oh tierra, no encubras mi sangre, ni haya lugar de reposo para mi clamor!

19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

Ciertamente ahora mi testigo está en el cielo, en las alturas, el que atestigua a mi favor.

20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

Mis amigos son mis burladores. Mis ojos lloran ante ʼElohim.

21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

¡Ojalá pudiera disputar el hombre ante ʼElohim, como un hombre con su prójimo!

22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

Porque cuando pasen algunos años, me iré por el camino que no tiene regreso.