Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Entonces Job respondió,
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
“He oído muchas cosas así. ¡Sois unos miserables consoladores!
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
¿Tendrán fin las palabras vanas? ¿O qué te provoca que respondas?
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
Yo también podría hablar como tú. Si tu alma estuviera en el lugar de la mía, Podría unir las palabras contra ti, y sacudir la cabeza,
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
sino que te fortalezca con mi boca. El consuelo de mis labios te aliviaría.
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
“Aunque hablo, mi dolor no se calma. Aunque me abstenga, ¿qué me alivia?
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
Pero ahora, Dios, me has agotado. Has hecho que toda mi compañía esté desolada.
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
Me has arrugado. Esto es un testimonio contra mí. Mi delgadez se levanta contra mí. Lo atestigua mi cara.
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
Me ha desgarrado en su ira y me ha perseguido. Me ha hecho rechinar los dientes. Mi adversario agudiza sus ojos sobre mí.
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
Me han abierto la boca. Me han golpeado en la mejilla con reproche. Se reúnen contra mí.
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
Dios me entrega a los impíos, y me echa en manos de los malvados.
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
Yo estaba a gusto, y él me destrozó. Sí, me ha cogido por el cuello y me ha hecho pedazos. También me ha puesto como objetivo.
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
Sus arqueros me rodean. Me parte los riñones, y no perdona. Vierte mi bilis en el suelo.
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
Me rompe con brecha sobre brecha. Corre hacia mí como un gigante.
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
He cosido arpillera sobre mi piel, y he clavado mi cuerno en el polvo.
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
Mi rostro está rojo por el llanto. La oscuridad profunda está en mis párpados,
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
aunque no hay violencia en mis manos, y mi oración es pura.
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
“Tierra, no cubras mi sangre. Que mi llanto no tenga lugar para descansar.
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
Incluso ahora, he aquí, mi testigo está en el cielo. El que responde por mí está en las alturas.
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
Mis amigos se burlan de mí. Mis ojos derraman lágrimas a Dios,
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
que mantenga el derecho de un hombre con Dios, ¡de un hijo de hombre con su vecino!
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
Para cuando hayan pasado algunos años, Voy a seguir el camino de no retorno.
