Job 16

1 Därefter tog Job till orda och sade:

UJobe wasephendula wathi:

2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

“Sengezwa izinto ezinengi ezifana lalezi; lingabaduduzi ababi lina lonke!

3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

Zizaphela nini inkulumo zokubhuda kwenu lokhu? Kuyini okulihluphayo laphikelela nje lidaza inkani?

4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Lami bengingakhuluma njengani aluba yini elisesikhundleni sami; ngabe ngikhupha inkulumo ezimnandi ngilisola ngize nginikine ikhanda lami.

5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

Kodwa umlomo wami ngabe uyaliqinisa; induduzo yezindebe zami idedise inhlungu zenu.

6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

Kodwa nxa ngikhuluma, ubuhlungu obukimi kabudedi; loba ngingaze ngithule, kabupheli.

7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

Ngeqiniso, Nkulunkulu, usungiqede amandla; usuyitshabalalisile yonke imuli yami.

8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

Usungibophile sekuyibo ubufakazi balokho; lokucikizeka kwami kuyakhula kungilahla.

9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

UNkulunkulu uyanginxwanela angidlikize ngolaka lwakhe, angigedlele amazinyo; isitha sami singinyonkoloze ngamehlo ahlabayo.

10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

Abantu bavula imilomo yabo bengihoza; bangimakala esihlathini bengihlambaza babambane bangihlanganyele.

11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

UNkulunkulu usenginikele ebantwini ababi wangiphosela ezandleni zezigangi.

12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

Konke kwakukuhle kimi, kodwa wangibhidliza; wangixhakalaza ngentamo wangichoboza. Usengenze ngaba yinto yakhe yokunenjwa;

13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

abacibi bemtshoko bakhe bangihanqile. Ungiciba izinso zami engelazwelo achithele inyongo yami phansi.

14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

Ungisukela njalonjalo; angidumele njengebutho.

15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

Sengithungele isembatho sesaka emzimbeni wami ngathukuza ibunzi lami othulini.

16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

Ubuso bami sebubomvu ngokukhala, amathunzi anzima ahonqolozela amehlo ami;

17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

kodwa izandla zami kaziluqhelanga udlakela, lomkhuleko wami uhlanzekile.

18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

Awu mhlaba, ungaligqibeli igazi lami; sengathi lokukhala kwami kungaze kwacitshwa lanini!

19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

Lakhathesi ufakazi wami usezulwini; umeli wami uphezulu khonale.

20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

Umeli wami ngumngane wami nxa amehlo ami empompoza inyembezi kuNkulunkulu;

21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

uyamncengela umuntu kuNkulunkulu njengomuntu encengela umngane wakhe.

22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

Kusasele iminyakana engemingaki andubana ngiye lapho kungabuywa khona.”