Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
욥이 대답하여 가로되
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
이런 말은 내가 많이 들었나니 너희는 다 번뇌케 하는 안위자로구나
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
허망한 말이 어찌 끝이 있으랴 네가 무엇에 격동되어 이같이 대답하는고
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
나도 너희처럼 말할 수 있나니 가령 너희 마음이 내 마음 자리에 있다 하자 나도 말을 지어 너희를 치며 너희를 향하여 머리를 흔들 수 있느니라
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
그래도 입으로 너희를 강하게 하며 입술의 위로로 너희의 근심을 풀었으리라
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
내가 말하여도 내 근심이 풀리지 아니하나니 잠잠한들 어찌 평안하랴
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
이제 주께서 나를 곤고케 하시고 나의 무리를 패괴케 하셨나이다
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
주께서 나를 시들게 하셨으니 이는 나를 향하여 증거를 삼으심이라 나의 파리한 모양이 일어나서 대면하여 나의 죄를 증거하나이다
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
그는 진노하사 나를 찢고 군박하시며 나를 향하여 이를 갈고 대적이 되어 뾰족한 눈으로 나를 보시고
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
무리들은 나를 향하여 입을 벌리며 나를 천대하여 뺨을 치며 함께 모여 나를 대적하는구나
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
하나님이 나를 경건치 않은 자에게 붙이시며 악인의 손에 던지셨구나
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
내가 평안하더니 그가 나를 꺾으시며 내 목을 잡아던져 나를 부숴뜨리시며 나를 세워 과녁을 삼으시고
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
그 살로 나를 사방으로 쏘아 인정 없이 내 허리를 뚫고 내 쓸개로 땅에 흘러나오게 하시는구나
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
그가 나를 꺾고 다시 꺾고 용사 같이 내게 달려드시니
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
내가 굵은 베를 꿰어매어 내 피부에 덮고 내 뿔을 티끌에 더럽혔구나
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
내 얼굴은 울음으로 붉었고 내 눈꺼풀에는 죽음의 그늘이 있구나
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
그러나 내 손에는 포학이 없고 나의 기도는 정결하니라
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
땅아 내 피를 가리우지 말라 나의 부르짖음으로 쉴 곳이 없게 되기를 원하노라
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
지금 나의 증인이 하늘에 계시고 나의 보인이 높은 데 계시니라
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
나의 친구는 나를 조롱하나 내 눈은 하나님을 향하여 눈물을 흘리고
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
사람과 하나님 사이에와 인자와 그 이웃 사이에 변백하시기를 원하노니
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
수 년이 지나면 나는 돌아오지 못할 길로 갈 것임이니라
