Job 16

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Allora rispose:

2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

Ne ho udite gia molte di simili cose! Siete tutti consolatori molesti.

3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

Non avran termine le parole campate in aria? O che cosa ti spinge a rispondere così?

4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Anch'io sarei capace di parlare come voi, se voi foste al mio posto: vi affogherei con parole e scuoterei il mio capo su di voi.

5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

Vi conforterei con la bocca e il tremito delle mie labbra cesserebbe.

6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

Ma se parlo, non viene impedito il mio dolore; se taccio, che cosa lo allontana da me?

7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

Ora però egli m'ha spossato, fiaccato, tutto il mio vicinato mi è addosso;

8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

si è costituito testimone ed è insorto contro di me: il mio calunniatore mi accusa in faccia.

9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

La sua collera mi dilania e mi perseguita; digrigna i denti contro di me, il mio nemico su di me aguzza gli occhi.

10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

Spalancano la bocca contro di me, mi schiaffeggiano con insulti, insieme si alleano contro di me.

11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Dio mi consegna come preda all'empio, e mi getta nelle mani dei malvagi.

12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

Me ne stavo tranquillo ed egli mi ha rovinato, mi ha afferrato per il collo e mi ha stritolato; ha fatto di me il suo bersaglio.

13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

I suoi arcieri mi circondano; mi trafigge i fianchi senza pietà, versa a terra il mio fiele,

14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

mi apre ferita su ferita, mi si avventa contro come un guerriero.

15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

Ho cucito un sacco sulla mia pelle e ho prostrato la fronte nella polvere.

16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

La mia faccia è rossa per il pianto e sulle mie palpebre v'è una fitta oscurità.

17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

Non c'è violenza nelle mie mani e pura è stata la mia preghiera.

18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

O terra, non coprire il mio sangue e non abbia sosta il mio grido!

19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

Ma ecco, fin d'ora il mio testimone è nei cieli, il mio mallevadore è lassù;

20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

miei avvocati presso Dio sono i miei lamenti, mentre davanti a lui sparge lacrime il mio occhio,

21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

perché difenda l'uomo davanti a Dio, come un mortale fa con un suo amico;

22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

poiché passano i miei anni contati e io me ne vado per una via senza ritorno.