Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
| ויען איוב ויאמר׃ |
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
| שמעתי כאלה רבות מנחמי עמל כלכם׃ |
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
| הקץ לדברי רוח או מה ימריצך כי תענה׃ |
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
| גם אנכי ככם אדברה לו יש נפשכם תחת נפשי אחבירה עליכם במלים ואניעה עליכם במו ראשי׃ |
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
| אאמצכם במו פי וניד שפתי יחשך׃ |
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
| אם אדברה לא יחשך כאבי ואחדלה מה מני יהלך׃ |
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
| אך עתה הלאני השמות כל עדתי׃ |
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
| ותקמטני לעד היה ויקם בי כחשי בפני יענה׃ |
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
| אפו טרף וישטמני חרק עלי בשניו צרי ילטוש עיניו לי׃ |
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
| פערו עלי בפיהם בחרפה הכו לחיי יחד עלי יתמלאון׃ |
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
| יסגירני אל אל עויל ועל ידי רשעים ירטני׃ |
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
| שלו הייתי ויפרפרני ואחז בערפי ויפצפצני ויקימני לו למטרה׃ |
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
| יסבו עלי רביו יפלח כליותי ולא יחמול ישפך לארץ מררתי׃ |
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
| יפרצני פרץ על פני פרץ ירץ עלי כגבור׃ |
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
| שק תפרתי עלי גלדי ועללתי בעפר קרני׃ |
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
| פני חמרמרה מני בכי ועל עפעפי צלמות׃ |
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
| על לא חמס בכפי ותפלתי זכה׃ |
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
| ארץ אל תכסי דמי ואל יהי מקום לזעקתי׃ |
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
| גם עתה הנה בשמים עדי ושהדי במרומים׃ |
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
| מליצי רעי אל אלוה דלפה עיני׃ |
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
| ויוכח לגבר עם אלוה ובן אדם לרעהו׃ |
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
| כי שנות מספר יאתיו וארח לא אשוב אהלך׃ |
