Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Epi Job te reponn:
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
Mwen tande anpil bagay parèy a sila yo; move konsolatè nou tout ye.
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
Èske pa gen limit sou pawòl kap pouse van a? Oswa se kilès k ap toumante ou ki fè ou reponn?
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
Mwen osi ta kab pale tankou ou, si mwen te nan plas ou. Mwen ta kab konpoze pawòl yo kont ou e souke tèt mwen sou ou.
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
Mwen ta kab ranfòse ou ak bouch mwen, e senpati a lèv mwen ta kab redwi doulè ou.
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
Mem si mwen pale sa pa redwi doulè m; si mwen ralanti nan pale, se kisa ki kite mwen?
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
Men koulye a, Li fin fatige m nèt; Ou, Bondye, te gate tout zanmi m yo.
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
Ou te fè m vin sèch nèt. Sa devni yon temwen kont mwen. Epi jan mwen vin mèg, leve kont mwen. Li fè temwayaj devan figi mwen.
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
Kòlè Li fin chire mwen e chase m jis atè, Li te modi blese m ak dan L. Advèsè mwen an chase mwen ak menas Li.
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
Yo te gade m, bouch yo louvri. Yo te souflete m sou machwè m ak mepriz; yo te oganize yo menm kont mwen.
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
Bondye te plase mwen nan men enkwayan yo, e te jete mwen nan men a mechan yo.
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
Mwen te alèz, men Li te brize mwen, Li te sezi mwen nan kou e te souke mwen jiskaske m fè mòso; anplis li te fè m objè tiraj.
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
Flèch Li yo antoure mwen. San pitye Li fann ren mwen ouvri nèt. Li vide fyèl mwen atè.
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
Li kase antre brèch pa brèch; Li kouri sou mwen kon yon jeyan.
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
Mwen te koud twal sak sou kò m epi pouse kòn mwen antre nan pousyè.
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
Figi mwen vin wouj akoz kri mwen yo e pòpyè zye m vin fonse nwa,
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
Malgre nanpwen vyolans nan men m, e priyè mwen yo san tach.
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
O latè a, pa kouvri san kò mwen. Pa bay plas pou kriyè m yo pran repo.
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
Menm koulye a, gade byen, temwen m se nan syèl la. Avoka m ki pale pou mwen la, an anwo.
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
Se zanmi mwen yo k ap moke m. Zye m kriye a Bondye.
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
O ke yon nonm ta kab plede avèk Bondye, kon yon moun plede ak vwazen li!
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
Paske lè kèk ane fin pase, m ap prale nan chemen ki pap retounen an.
