Job 16

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Alors Job prit la parole et dit:

2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

J’ai souvent entendu de semblables harangues; vous êtes tous d’insupportables consolateurs.

3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

Quand finiront ces vains discours? Quel aiguillon t’excite à répliquer?

4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Moi aussi, je saurais parler comme vous, si vous étiez à ma place; j’arrangerais de beaux discours à votre adresse, je secouerais la tête sur vous;

5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

je vous encouragerais de la bouche, et vous auriez pour soulagement l’agitation de mes lèvres.

6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

Si je parle, ma douleur n’est pas adoucie; si je me tais, en est-elle soulagée?

7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

Aujourd’hui, hélas! Dieu a épuisé mes forces… ô Dieu, tu as moissonné tous mes proches.

8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

Tu me garrottes… c’est un témoignage contre moi!… ma maigreur se lève contre moi, en face elle m’accuse.

9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

Sa colère me déchire et me poursuit, il grince des dents contre moi; mon ennemi darde sur moi ses regards.

10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

Ils ouvrent leur bouche pour me dévorer, ils me frappent la joue avec outrage, ils se liguent tous ensemble pour me perdre.

11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Dieu m’a livré au pervers, il m’a jeté entre les mains des méchants.

12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

J’étais en paix, et il m’a secoué, il m’a saisi par la nuque, et il m’a brisé. Il m’a posé en but à ses traits,

13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

ses flèches volent autour de moi; il perce mes flancs sans pitié, il répand mes entrailles sur la terre;

14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

il me fait brèche sur brèche, il fond sur moi comme un géant.

15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

J’ai cousu un sac sur ma peau, et j’ai roulé mon front dans la poussière.

16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

Mon visage est tout rouge de larmes, et l’ombre de la mort s’étend sur mes paupières,

17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

quoiqu’il n’y ait pas d’iniquités dans mes mains, et que ma prière soit pure.

18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

Ô terre, ne couvre point mon sang, et que mes cris s’élèvent librement!

19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

À cette heure même, voici que j’ai mon témoin dans le ciel, mon défenseur dans les hauts lieux.

20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

Mes amis se moquent de moi, c’est vers Dieu que pleurent mes yeux.

21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

Qu’il juge lui-même entre Dieu et l’homme, entre le fils de l’homme et son semblable!

22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

Car les années qui me sont comptés s’écoulent, et j’entre dans un sentier d’où je ne reviendrai pas.