< Job 16 >
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Alors Job répondit,
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
« J'ai entendu beaucoup de choses semblables. Vous êtes tous de misérables consolateurs!
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
Les paroles vaines auront-elles une fin? Ou qu'est-ce qui vous provoque pour que vous répondiez?
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
Je pourrais aussi parler comme vous le faites. Si ton âme était à la place de mon âme, Je pourrais joindre des mots contre vous, et je te fais signe de la tête,
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
mais je te fortifierais de ma bouche. La consolation de mes lèvres te soulagerait.
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
« J'ai beau parler, mon chagrin ne s'apaise pas. Même si je m'abstiens, qu'est-ce qui me soulage?
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
Mais maintenant, Dieu, tu m'as épuisé. Tu as fait de toute ma compagnie une désolation.
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
Vous m'avez ratatiné. Ceci est un témoignage contre moi. Ma maigreur se dresse contre moi. Il témoigne de mon visage.
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
Il m'a déchiré dans sa colère et m'a persécuté. Il a grincé des dents contre moi. Mon adversaire aiguise son regard sur moi.
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
Ils ont ouvert leur bouche sur moi. Ils m'ont frappé sur la joue avec reproche. Ils se rassemblent contre moi.
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
Dieu me livre aux impies, et me jette entre les mains des méchants.
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
J'étais à l'aise, et il m'a brisé. Oui, il m'a pris par le cou, et m'a mis en pièces. Il a aussi fait de moi sa cible.
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
Ses archers m'entourent. Il divise mes reins, et ne les épargne pas. Il déverse ma bile sur le sol.
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
Il me brise, brèche après brèche. Il court vers moi comme un géant.
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
J'ai cousu un sac sur ma peau, et j'ai poussé ma corne dans la poussière.
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
Mon visage est rouge de pleurs. L'obscurité profonde est sur mes paupières,
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
bien qu'il n'y ait aucune violence dans mes mains, et ma prière est pure.
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
« Terre, ne couvre pas mon sang. Que mon cri n'ait pas de place pour se reposer.
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
Maintenant même, voici, mon témoin est dans le ciel. Celui qui se porte garant pour moi est en haut.
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
Mes amis se moquent de moi. Mes yeux versent des larmes à Dieu,
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
qu'il maintiendrait le droit d'un homme avec Dieu, d'un fils d'homme avec son prochain!
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
Car lorsque quelques années se seront écoulées, Je prendrai le chemin du non-retour.