Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered,
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
“I have heard many such things. You are all miserable comforters!
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
Shall vain words have an end? Or what provokes you that you answer?
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
I also could speak as you do. If your soul were in my soul’s place, I could join words together against you, and shake my head at you,
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
but I would strengthen you with my mouth. The solace of my lips would relieve you.
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
“Though I speak, my grief is not subsided. Though I forbear, what am I eased?
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
But now, God, you have surely worn me out. You have made all my company desolate.
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
You have shriveled me up. This is a witness against me. My leanness rises up against me. It testifies to my face.
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
He has torn me in his wrath and persecuted me. He has gnashed on me with his teeth. My adversary sharpens his eyes on me.
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
They have gaped on me with their mouth. They have struck me on the cheek reproachfully. They gather themselves together against me.
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
God delivers me to the ungodly, and casts me into the hands of the wicked.
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
I was at ease, and he broke me apart. Yes, he has taken me by the neck, and dashed me to pieces. He has also set me up for his target.
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
His archers surround me. He splits my kidneys apart, and does not spare. He pours out my bile on the ground.
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
He breaks me with breach on breach. He runs at me like a giant.
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
I have sewed sackcloth on my skin, and have thrust my horn in the dust.
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
My face is red with weeping. Deep darkness is on my eyelids,
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
although there is no violence in my hands, and my prayer is pure.
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
“Earth, don’t cover my blood. Let my cry have no place to rest.
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
Even now, behold, my witness is in heaven. He who vouches for me is on high.
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
My friends scoff at me. My eyes pour out tears to God,
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
that he would maintain the right of a man with God, of a son of man with his neighbor!
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
For when a few years have come, I will go the way of no return.
