Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered and said,
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
“I have heard many such things; you are all miserable comforters.
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
Will useless words ever have an end? What is wrong with you that you answer like this?
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
I also could speak as you do, if you were in my place; I could collect and join words together against you and shake my head at you in mockery.
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
I would strengthen you with my mouth, and the quivering of my lips will bring you relief!
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
If I speak, my grief is not lessened; if I keep from speaking, how am I helped?
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
But now, God, you have made me weary; you have made all my family desolate.
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
You have made me dry up, which itself is a witness against me; the leanness of my body rises up against me, and it testifies against my face.
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
God has torn me in his wrath and persecuted me; He grinds his teeth in rage; my enemy fastens his eyes on me as he tears me apart.
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
People have gaped with open mouth at me; they have hit me reproachfully on the cheek; they have gathered together against me.
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
God hands me over to ungodly people, and throws me into the hands of wicked people.
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
I was at ease, and he broke me apart. Indeed, he has taken me by the neck and dashed me to pieces; he has also set me up as his target.
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
His archers surround me all around; God pierces my kidneys and does not spare me; he pours out my bile on the ground.
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
He smashes through my wall again and again; he runs upon me like a warrior.
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
I have sewn sackcloth on my skin; I have thrust my horn into the ground.
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
My face is red with weeping; on my eyelids is the shadow of death
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
although there is no violence in my hands, and my prayer is pure.
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
Earth, do not cover up my blood; let my cry have no resting place.
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
Even now, see, my witness is in heaven; he who vouches for me is on high.
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
My friends scoff at me, but my eye pours out tears to God.
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
I ask for that witness in heaven to argue for this man with God as a man does with his neighbor!
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
For when a few years have passed, I will go to a place from where I will not return.
