< Job 16 >

1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered, and said:
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
I have often heard such things as these: you are all troublesome comforters.
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
Shall windy words have no end? or is it any trouble to thee to speak?
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
I also could speak like you: and would God your soul were for my soul. I would comfort you also with words, and would wag my head over you.
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
I would strengthen you with my mouth, and would move my lips, as sparing you.
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
But what shall I do? If I speak, my pain will not rest: and if I hold my peace, it will not depart from me.
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
But now my sorrow hath oppressed me, and all my limbs are brought to nothing.
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
My wrinkles bear witness against me, and a false speaker riseth up against my face, contradicting me.
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
He hath gathered together his fury against me, and threatening me he hath gnashed with his teeth upon me: my enemy hath beheld me with terrible eyes.
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
They have opened their mouths upon me, and reproaching me they have struck me on the cheek, they are filled with my pains.
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
God hath shut me up with the unjust man, and hath delivered me into the hands of the wicked.
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
I that was formerly so wealthy, am all on a sudden broken to pieces: he hath taken me by my neck, he hath broken me, and hath set me up to be his mark.
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
He hath compassed me round about with his lances, he hath wounded my loins, he hath not spared, and hath poured out my bowels on the earth.
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
He hath torn me with wound upon wound, he hath rushed in upon me like a giant.
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
I have sowed sackcloth upon my skin, and have covered my flesh with ashes.
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
My face is swollen with weeping, and my eyelids are dim.
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
These things have I suffered without the iniquity of my hand, when I offered pure prayers to God.
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
O earth, cover not thou my blood, neither let my cry find a hiding place in thee.
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
For behold my witness is in heaven, and he that knoweth my conscience is on high.
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
My friends are full of words: my eye poureth out tears to God.
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
And O that a man might so be judged with God, as the son of man is judged with his companion!
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
For behold short years pass away and I am walking in a path by which I shall not return.

< Job 16 >