Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
And Job answered and said,
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
I have heard many such things: grievous comforters are ye all.
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
Shall words of wind have an end? or what provoketh thee that thou answerest?
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
I also could speak as ye: if your soul were in my soul's stead, I could join together words against you, and shake my head at you;
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
[But] I would encourage you with my mouth, and the solace of my lips should assuage [your pain].
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
If I speak, my pain is not assuaged; and if I forbear, what am I eased?
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
But now he hath made me weary; ...thou hast made desolate all my family;
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
Thou hast shrivelled me up! it is become a witness; and my leanness riseth up against me, it beareth witness to my face.
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
His anger teareth and pursueth me; he gnasheth with his teeth against me; [as] mine adversary he sharpeneth his eyes at me.
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
They gape upon me with their mouth; they smite my cheeks reproachfully; they range themselves together against me.
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
God hath delivered me over to the iniquitous man, and hurled me into the hands of the wicked.
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
I was at rest, but he hath shattered me; he hath taken me by the neck and shaken me to pieces, and set me up for his mark.
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
His arrows encompass me round about, he cleaveth my reins asunder and doth not spare; he poureth out my gall upon the ground.
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
He breaketh me with breach upon breach; he runneth upon me like a mighty man.
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
I have sewed sackcloth upon my skin, and rolled my horn in the dust.
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
My face is red with weeping, and on my eyelids is the shadow of death;
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
Although there is no violence in my hands, and my prayer is pure.
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
O earth, cover not my blood, and let there be no place for my cry!
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
Even now, behold, my Witness is in the heavens, and he that voucheth for me is in the heights.
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
My friends are my mockers; mine eye poureth out tears unto God.
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
Oh that there were arbitration for a man with God, as a son of man for his friend!
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
For years [few] in number shall pass, — and I shall go the way [whence] I shall not return.
