Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Y RESPONDIÓ Eliphaz Temanita, y dijo:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
¿Si proferirá el sabio vana sabiduría, y henchirá su vientre de viento solano?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
¿Disputará con palabras inútiles, y con razones sin provecho?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Tú también disipas el temor, y menoscabas la oración delante de Dios.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
Porque tu boca declaró tu iniquidad, pues has escogido el hablar de los astutos.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Tu boca te condenará, y no yo; y tus labios testificarán contra ti.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
¿Naciste tú primero que Adam? ¿ó fuiste formado antes que los collados?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
¿Oíste tú el secreto de Dios, que detienes en ti solo la sabiduría?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
¿Qué sabes tú que no sepamos? ¿qué entiendes que no se halle en nosotros?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Entre nosotros también hay cano, también hay viejo mucho mayor en días que tu padre.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
¿En tan poco tienes las consolaciones de Dios? ¿tienes acaso alguna cosa oculta cerca de ti?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
¿Por qué te enajena tu corazón, y por qué guiñan tus ojos,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
Pues haces frente á Dios con tu espíritu, y sacas [tales] palabras de tu boca?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
¿Qué cosa es el hombre para que sea limpio, y que se justifique el nacido de mujer?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
He aquí que en sus santos no confía, y ni los cielos son limpios delante de sus ojos:
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
¿Cuánto menos el hombre abominable y vil, que bebe la iniquidad como agua?
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
Escúchame; yo te mostraré y te contaré lo que he visto:
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
(Lo que los sabios nos contaron de sus padres, y no lo encubrieron;
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
A los cuales solos fué dada la tierra, y no pasó extraño por medio de ellos: )
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
Todos los días del impío, él es atormentado de dolor, y el número de años es escondido al violento.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
Estruendos espantosos hay en sus oídos; en la paz le vendrá quien lo asuele.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
El no creerá que ha de volver de las tinieblas, y está mirando al cuchillo.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
Desasosegado á comer siempre, sabe que le está aparejado día de tinieblas.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Tribulación y angustia le asombrarán, y esforzaránse contra él como un rey apercibido para la batalla.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
Por cuanto él extendió su mano contra Dios, y se esforzó contra el Todopoderoso,
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
El le acometerá en la cerviz, en lo grueso de las hombreras de sus escudos:
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
Porque cubrió su rostro con su gordura, é hizo pliegues sobre los ijares;
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
Y habitó las ciudades asoladas, las casas inhabitadas, que estaban puestas en montones.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
No enriquecerá, ni será firme su potencia, ni extenderá por la tierra su hermosura.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
No se escapará de las tinieblas: la llama secará sus ramos, y con el aliento de su boca perecerá.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
No confíe el iluso en la vanidad; porque ella será su recompensa.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
El será cortado antes de su tiempo, y sus renuevos no reverdecerán.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
El perderá su agraz como la vid, y derramará su flor como la oliva.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
Porque la sociedad de los hipócritas será asolada, y fuego consumirá las tiendas de soborno.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Concibieron dolor, y parieron iniquidad; y las entrañas de ellos meditan engaño.
