< Job 15 >
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Ipapo Erifazi muTemani akapindura akati:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
“Ko, munhu akachenjera angapindura zvisina njere here, kana kuzadza dumbu rake nemhepo inopisa yokumabvazuva?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Ko, angakakavara namashoko asina maturo, kana namashoko asina basa here?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Asi unotorwisa umwari uye unodzivisa kunamata Mwari.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
Chivi chako chinorunzira muromo wako; uye unotevera rurimi rwavanyengeri.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Muromo wako pachako ndiwo unokupa mhosva, kwete wangu, miromo yako pachako inokupupurira zvakaipa.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
“Ko, ndiwe munhu wakatanga kuzvarwa here? Ko, iwe wakazvarwa makomo asati avapo here?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Unoteererawo here panokurukurwa mazano aMwari? Unoti uchenjeri ndohwako woga kanhi?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
Chiiko chaunoziva chatisingazivi isu? Kunzwisisa kwaunako ndokweiko kwatisinawo isu?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Vane bvudzi rakachena navatana vakwegura vari kudivi redu, varume vatochembera kupinda baba vako.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Ko, kunyaradza kwaMwari hakuna kukukwanira here, iro shoko rakataurwa kwauri zvine unyoro?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Ko, mwoyo wako wakurasireiko, uye meso ako anobwairireiko,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
zvokuti unoitira Mwari hasha ugobudisa mashoko akadai kubva mumuromo mako?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
“Munhu chiiko, zvokuti angava akanaka, kana munhu akazvarwa nomukadzi, kuti angava akarurama?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Kana Mwari akasavimba navatsvene vake, kunyange dai matenga akasava akachena pamberi pake,
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
ko, kuzoti munhu, ane uori uye akaora, anonwa zvakaipa semvura!
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
“Nditeerere ndigokutsanangurira; rega ndikuudze zvandakaona,
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
zvakataurwa navanhu vakachenjera, vasingavanzi chinhu chavakagamuchira kubva kumadzibaba avo,
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
ivo voga vakapiwa nyika pasina mutorwa akapfuura napakati pavo:
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
Murume akaipa anotambudzika nokurwadziwa pamazuva ake ose, makore ose outsinye akachengeterwa iye.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
Maungira anotyisa anozadza nzeve dzake; pazvinenge zvaita sezvakanaka, vapambi vanomurwisa.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
Anorasikirwa netariro yokupunyuka parima; munondo ndiwo waakatarirwa.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
Anofamba-famba achiita sechokudya zvamagora; anoziva kuti zuva rerima raswedera.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Kutambudzika nokurwadziwa zvinomuzadza nokutya; zvinomukunda, samambo agadzirira kurwisa,
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
nokuti anokungira Mwari chibhakera chake uye anozvikudza pamusoro paWamasimba Ose,
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
achimhanyira kwaari asingatyi ane nhoo hobvu, yakasimba.
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
“Kunyange chiso chake chakafukidzwa namafuta uye chiuno chake chakafuta nenyama,
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
iye achagara mumaguta akaparadzwa nomudzimba dzisingagarwi nomunhu, dzimba dzokoromoka kuva marara.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
Haachazovazve mupfumi uye pfuma yake haingagari, kana nepfuma yake haingazadzi nyika.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
Haangapunyuki rima; murazvo uchasvavisa mabukira ake, uye kufema kwomuromo waMwari kuchamurasira kure.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Ngaarege kuzvinyengera nokuvimba nezvisina maturo, nokuti haana chaachawana pazviri.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
Acharipirwa zvakazara nguva yake isati yasvika, uye matavi ake haangawandi.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
Achafanana nomuzambiringa wabvisirwa mazambiringa asati aibva, kufanana nomuti womuorivhi wodonhedza maruva awo.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
Nokuti ungano yavasingadi Mwari ichashaya zvibereko, uye moto uchaparadza matende avaya vanofarira fufuro.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Vanobata mimba yokutambudzika vagozvara zvakaipa; dumbu ravo rinogadzira kunyengera.”