Job 15

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

А Елифас Теманац одговори и рече:

2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

Хоће ли мудар човек казивати празне мисли и пунити трбух ветром источним,

3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

Препирући се говором који не помаже и речима које нису ни на шта?

4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

А ти уништаваш страх Божји и укидаш молитве к Богу.

5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

Јер безакоње твоје показују уста твоја, ако и јеси изабрао језик лукав.

6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

Осуђују те уста твоја, а не ја; и усне твоје сведоче на те.

7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

Јеси ли се ти први човек родио? Или си пре хумова саздан?

8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

Јеси ли тајну Божију чуо и покупио у себе мудрост?

9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

Шта ти знаш што ми не бисмо знали? Шта ти разумеш што не би било у нас?

10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

И седих и старих људи има међу нама, старијих од оца твог.

11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

Мале ли су ти утехе Божије? Или имаш шта сакривено у себи?

12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

Што те је занело срце твоје? И што севају очи твоје,

13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

Те обраћаш против Бога дух свој и пушташ из уста својих такве речи?

14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

Шта је човек, да би био чист, и рођени од жене, да би био прав?

15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

Гле, не верује свецима својим, и небеса нису чиста пред очима Његовим;

16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

А камоли гадни и смрдљиви човек, који пије неправду као воду?

17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

Ја ћу ти казати, послушај ме, и приповедићу ти шта сам видео,

18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

Шта мудраци казаше и не затајише, шта примише од отаца својих,

19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

Којима самим дана би земља, и туђин не прође кроз њу.

20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

Безбожник се мучи свега века свог, и насилнику је мало година остављено.

21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

Страх му зуји у ушима, у мирно доба напада пустошник на њ.

22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

Не верује да ће се вратити из таме, одсвуда привиђа мач.

23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

Тумара за хлебом говорећи: Где је? Зна да је за њ спремљен дан тамни.

24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

Туга и невоља страше га, и наваљују на њ као цар готов на бој.

25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

Јер је замахнуо на Бога руком својом, и Свемогућем се опро.

26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

Трчи исправљена врата на њ с многим високим штитовима својим.

27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

Јер је покрио лице своје претилином, и наваљао сало на бокове своје.

28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

И седео је у градовима раскопаним и у кућама пустим, обраћеним у гомилу камења.

29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

Неће се обратити нити ће остати благо његово, и неће се раширити по земљи добро његово.

30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

Неће изаћи из мрака, огранке његове осушиће пламен, однеће га дух уста његових.

31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

Нека се не узда у таштину преварени, јер ће му таштина бити плата.

32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

Пре свог времена свршиће се, и грана његова неће зеленети.

33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

Откинуће се као с лозе незрео грозд његов и пупци ће се његови као с маслине побацати.

34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

Јер ће опустети збор лицемерски, и огањ ће спалити шаторе оних који примају поклоне.

35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

Зачињу невољу и рађају муку, и трбух њихов саставља превару.