Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Então Elifaz, o temanita, respondeu, dizendo:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
Por acaso o sábio dará como resposta vão conhecimento, e encherá seu ventre de vento oriental?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Repreenderá com palavras que nada servem, e com argumentos que de nada aproveitam?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Porém tu destróis o temor, e menosprezas a oração diante de Deus.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
Pois tua perversidade conduz tua boca, e tu escolheste a língua dos astutos.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Tua boca te condena, e não eu; e teus lábios dão testemunho contra ti.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
Por acaso foste tu o primeiro ser humano a nascer? Ou foste gerado antes dos morros?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Ouviste tu o segredo de Deus? Reténs tu [apenas] contigo a sabedoria?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
O que tu sabes que nós não saibamos? [O que] tu entendes que não tenhamos [entendido]?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Entre nós também há os que tenham cabelos grisalhos, também há os que são muito mais idosos que teu pai.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Por acaso as consolações de Deus te são poucas? As mansas palavras voltadas a ti?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Por que o teu coração te arrebata, e por que centelham teus olhos,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
Para que vires teu espírito contra Deus, e deixes sair [tais] tais palavras de tua boca?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
O que é o homem, para que seja puro? E o nascido de mulher, para que seja justo?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Eis que [Deus] não confia em seus santos, nem os céus são puros diante de seus olhos;
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
Quanto menos o homem, abominável e corrupto, que bebe a maldade como água?
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
Escuta-me; eu te mostrarei; eu te contarei o que vi.
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
(O que os sábios contaram, o que não foi encoberto por seus pais,
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
A somente os quais a terra foi dada, e estranho nenhum passou por meio deles):
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
Todos os dias do perverso são sofrimento para si, o número de anos reservados ao opressor.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
Ruídos de horrores estão em seus ouvidos; até na paz lhe sobrevém o assolador.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
Ele não crê que voltará da escuridão; ao contrário, a espada o espera.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
Anda vagueando por comida, onde quer que ela esteja. Ele sabe que o dia das trevas está prestes a acontecer.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Angústia e aflição o assombram, [e] prevalecem contra ele como um rei preparado para a batalha;
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
Porque ele estendeu sua mão contra Deus, e se embraveceu contra o Todo-Poderoso,
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
Corre contra ele com [dureza] de pescoço, e como seus escudos grossos e levantados.
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
Porque cobriu seu rosto com sua gordura, e engordou as laterais de seu corpo.
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
E habitou em cidades desoladas cidades, em casas desabitadas; que estavam prestes a desmoronar.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
Ele não enriquecerá, nem seu patrimônio subsistirá, nem suas riquezas se estenderão pela terra.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
Não escapará das trevas; a chama secará seus ramos, e ao sopro de sua boca desparecerá.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Não confie ele na ilusão para ser enganado; pois a sua recompensa será nada.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
Não sendo ainda seu tempo, ela se cumprirá; e seu ramo não florescerá.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
Sacudirá suas uvas antes de amadurecerem como a vide, e derramará sua flor como a oliveira.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
Pois a ajuntamento dos hipócritas será estéril, e fogo consumirá as tendas do suborno.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Eles concebem a maldade, e dão à luz a perversidade; e o ventre deles prepara enganos.
