Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Awo Erifaazi Omutemani n’addamu n’ayogera nti,
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
“Omuntu ow’amagezi yandizzeemu n’amagezi agataliimu, oba n’ajjuza olubuto lwe embuyaga ez’ebuvanjuba?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Yandiwakanye n’ebigambo ebitaliiko kye bigasa, oba okwogera ebigambo ebitalina kye bikola?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Naye onyooma Katonda n’oziyiza okwewaayo eri Katonda.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
Kubanga obutali butuukirivu bwo bwe buyigiriza akamwa ko, era olonzeewo okukozesa olulimi lw’abalimba.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Akamwa ko kennyini ke kakusalira omusango si nze, emimwa gyo gyennyini gye gikulumiriza.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
“Gwe wasooka abantu bonna okuzaalibwa? Oba ggwe wazaalibwa ensozi nga tezinnabaawo?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Ofaayo okuwuliriza okuteesa kwa Katonda? Olowooza gwe mugezi wekka?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
Kiki ky’omanyi kye tutamanyi? Kubikkulirwa ki kw’olina ffe kwe tutalina?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Ab’envi abakaddiye bali ku ludda lwaffe, abasajja abakulu n’okusinga kitaawo.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Katonda by’akugambye ebikuzzaamu amaanyi bitono nnyo tebikumala, ebigambo ebikubuuliddwa mu bukkakkamu?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Lwaki omutima gwo gukubuzizza, amaaso go ne gatemereza
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
n’olyoka ofuka obusungu bwo eri Katonda, n’ofukumula ebigambo bwe bityo okuva mu kamwa ko?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
“Omuntu ye ani, alyoke abeere omutukuvu, oba oyo azaalibwa omukazi nti ayinza okuba omutuukirivu?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Katonda bw’aba tassa bwesige mu batukuvu be, n’eggulu ne liba nga si ttukuvu mu maaso ge,
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
oba oleeta otya omuntu obuntu, omugwagwa era omuvundu, anywa obutali butuukirivu nga amazzi!
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
“Mpuliriza nnaakunnyonnyola, leka nkubuulire kye ndabye:
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
abasajja ab’amagezi kye bagambye nga tebalina kye bakwese ku kye baafuna okuva eri bakadde baabwe
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
abo bokka abaweebwa ensi nga tewali mugwira agiyitamu.
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
Omuntu omukozi w’ebibi, aba mu kubonaabona ennaku ze zonna, n’anyigirizibwa emyaka gyonna egyamutegekerwa.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
Amaloboozi agatiisa gajjuza amatu ge; byonna bwe biba ng’ebiteredde, abanyazi ne bamulumba.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
Atya okuva mu kizikiza adde, ekitala kiba kimulinze okumusala.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
Adda eno n’eri ng’anoonya ky’anaalya, amanyi ng’olunaku olw’ekizikiza lumutuukiridde.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Okweraliikirira n’obubalagaze bimubuutikira, bimujjula nga kabaka eyetegekedde olutalo.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
Kubanga anyeenyerezza Katonda ekikonde, ne yeegereegeranya ku oyo Ayinzabyonna,
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
n’agenda n’ekyejo amulumbe, n’engabo ennene enzito.
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
“Wadde nga yenna yagejja amaaso ng’ajjudde amasavu mu mbiriizi,
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
wakubeera mu bibuga eby’amatongo, ne mu bifulukwa, ennyumba ezigwa okufuuka ebifunfugu.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
Taddeyo kugaggawala, n’obugagga bwe tebulirwawo, n’ebintu by’alina tebirifuna mirandira mu ttaka.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
Taliwona kizikiza, olulimi lw’omuliro lunaakazanga amatabi ge, era omukka gw’omu kamwa gulimugobera wala.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Alemenga okwerimba nga yeesiga ebitaliimu, kubanga talina ky’ajja kuganyulwa.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
Wa kusasulwa byonna ng’obudde tebunnatuuka, n’amatabi ge tegalikula.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
Aliba ng’omuzabbibu ogugiddwako emizabbibu egitannaba kwengera, ng’omuzeyituuni ogukunkumula ebikoola byagwo.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
Kubanga ekibiina ky’abatatya Katonda kinaabeeranga kigumba, era omuliro gunaayokyanga weema ezinaabangamu enguzi.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Baba embuto ez’ekibi ne bazaala obutali butuukirivu, embuto zaabwe zizaala obulimba.”
