Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Respondens autem Eliphaz Themanites, dixit:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
Numquid sapiens respondebit quasi ventum loquens, et implebit ardore stomachum suum?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Arguis verbis eum, qui non est æqualis tibi, et loqueris quod tibi non expedit.
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Quantum in te est evacuasti timorem, et tulisti preces coram Deo.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
Docuit enim iniquitas tua os tuum, et imitaris linguam blasphemantium.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Condemnabit te os tuum, et non ego: et labia tua respondebunt tibi.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
Numquid primus homo tu natus es, et ante colles formatus?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Numquid consilium Dei audisti, et inferior te erit eius sapientia?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
Quid nosti quod ignoremus? quid intelligis quod nesciamus?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Et senes, et antiqui sunt in nobis multo vetustiores quam patres tui.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Numquid grande est ut consoletur te Deus? sed verba tua prava hoc prohibent
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Quid te elevat cor tuum, et quasi magna cogitans, attonitos habes oculos?
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
Quid tumet contra Deum spiritus tuus, ut proferas de ore tuo huiuscemodi sermones?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
Quid est homo, ut immaculatus sit, et ut iustus appareat natus de muliere?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Ecce inter sanctos eius nemo immutabilis, et cæli non sunt mundi in conspectu eius.
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
Quanto magis abominabilis et inutilis homo, qui bibit quasi aquam iniquitatem?
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
Ostendam tibi, audi me: quod vidi narrabo tibi.
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
Sapientes confitentur, et non abscondunt patres suos.
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
Quibus solis data est terra, et non transivit alienus per eos.
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
Cunctis diebus suis impius superbit, et numerus annorum incertus est tyrannidis eius.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
Sonitus terroris semper in auribus illius: et cum pax sit, ille semper insidias suspicatur.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
Non credit quod reverti possit de tenebris ad lucem, circumspectans undique gladium.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
Cum se moverit ad quærendum panem, novit quod paratus sit in manu eius tenebrarum dies.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Terrebit eum tribulatio, et angustia vallabit eum, sicut regem, qui præparatur ad prælium.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
Tetendit enim adversus Deum manum suam, et contra Omnipotentem roboratus est.
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
Cucurrit adversus eum erecto collo, et pingui cervice armatus est.
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
Operuit faciem eius crassitudo, et de lateribus eius arvina dependet.
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
Habitavit in civitatibus desolatis, et in domibus desertis, quæ in tumulos sunt redactæ.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
Non ditabitur, nec perseverabit substantia eius, nec mittet in terra radicem suam.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
Non recedet de tenebris: ramos eius arefaciet flamma, et auferetur spiritu oris sui.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Non credet frustra errore deceptus, quod aliquo pretio redimendus sit.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
Antequam dies eius impleantur, peribit: et manus eius arescent.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
Lædetur quasi vinea in primo flore botrus eius, et quasi oliva proiiciens florem suum.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
Congregatio enim hypocritæ sterilis, et ignis devorabit tabernacula eorum, qui munera libenter accipiunt.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Concepit dolorem, et peperit iniquitatem, et uterus eius præparat dolos.
