Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
ED Elifaz Temanita rispose e disse:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
Deve un uomo savio pronunziare opinioni vane, Ed empiersi il ventre di vento orientale?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Ed argomentar con parole inutili, E [con] ragionamenti onde non può trarre alcun vantaggio?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Sì certo, tu annulli il timor [di Dio], Ed impedisci l'orazione [che deve farsi] davanti a lui.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
Perciocchè la tua bocca dimostra la tua iniquità, Poichè tu hai scelto il parlar de' frodolenti.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
La tua bocca ti condanna, e non io; E le tue labbra testificano contro a te.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
[Sei] tu il primiero uomo che sia nato [nel mondo?] O sei tu stato formato avanti i colli?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Hai tu udito il segreto di Dio, E ne hai tu sottratta a te la sapienza?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
Che sai tu, che noi non sappiamo? [Che] intendi tu, che non sia appo noi?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Fra noi [vi è] eziandio alcun canuto, alcun molto vecchio, Più attempato che tuo padre.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
[Son] le consolazioni di Dio troppo poca cosa per te? Hai tu alcuna cosa riposta appo te?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Perchè ti trasporta il cuor tuo? E perchè ammiccano gli occhi tuoi,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
Che tu rivolga il tuo soffio, E proferisca della tua bocca parole contro a Dio?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
Che cosa [è] l'uomo, ch'egli sia puro? E [che cosa è] chi [è] nato di donna, ch'egli sia giusto?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Ecco, egli non si fida ne' suoi santi, Ed i cieli non son puri nel suo cospetto;
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
Quanto più abbominevole e puzzolente [È] l'uomo, che beve l'iniquità come acqua?
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
Io ti dichiarerò, ascoltami pure, E ti racconterò ciò che io ho veduto;
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
Il che i savi hanno narrato, E non l'hanno celato, [avendolo ricevuto] da' padri loro;
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
A' quali soli la terra fu data, E per mezzo [i] cui [paesi] non passò mai straniero.
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
L'empio è tormentato tutti i giorni della sua vita; Ed al violento è riposto un piccol numero d'anni.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
[Egli ha] negli orecchi un romor di spaventi; In tempo di pace il guastatore gli sopraggiunge.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
Egli non si fida punto di potere uscir delle tenebre; Egli sta [sempre] in guato, aspettando la spada.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
Egli va tapinando per [cercar] dove [sia] del pane; Egli sa che ha in mano tutto presto il giorno delle tenebre.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Angoscia e tribolazione lo spaventano; Lo sopraffanno come un re apparecchiato alla battaglia.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
Perciocchè egli ha distesa la sua mano contro a Dio, E si è rinforzato contro all'Onnipotente;
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
[E] gli è corso col collo [fermo], Co' suoi spessi e rilevati scudi;
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
Perciocchè egli ha coperto il suo viso di grasso, Ed ha fatte delle pieghe sopra i suoi fianchi;
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
Ed è abitato in città desolate, in case disabitate, Ch'erano preste ad [esser ridotte in] monti di ruine.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
Egli non arricchirà, e le sue facoltà non saranno stabili, E il suo colmo non si spanderà nella terra.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
Egli non si dipartirà giammai dalle tenebre, La fiamma seccherà i suoi rampolli, Ed egli sarà portato via dal soffio della bocca di Dio.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Non confidisi già nella vanità, [dalla quale è] sedotto; Perciocchè egli muterà stato, e sarà ridotto al niente.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
[Questo mutamento] si compierà fuor del suo tempo, E i suoi rami non verdeggeranno.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
Il suo agresto sarà rapito come quel d'una vigna, E le sue gemme saranno sbattute come quelle di un ulivo.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
Perciocchè la raunanza de' profani [sarà] deserta, E il fuoco divorerà i tabernacoli di [quelli che prendon] presenti;
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
[I quali] concepiscono perversità, e partoriscono iniquità, E il cui ventre macchina fraude.
