Job 15

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Sai Elifaz mutumin Teman ya amsa,

2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

“Mutum mai hikima zai amsa da surutai marasa kan gado ko yă cika cikinsa da iskar gabas?

3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

Ko zai yi gardama da maganganun wofi maganganu marasa amfani?

4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

Amma ka ma rena Allah ka hana a yi addu’a gare shi.

5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

Zunubanka ne suke gaya maka abin da za ka ce; kana magana kamar mai wayo.

6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

Bakinka zai kai ka yă baro, ba nawa ba; maganar bakinka za tă juya a kanka.

7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

“Kai ne mutum na farko da aka fara haihuwa? Ko kai ne aka fara halitta kafin tuddai?

8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

Kana sauraron shawarar Allah? Ko kana gani kai kaɗai ne mai hikima?

9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

Me ka sani da ba mu sani ba? Wane fahimi kake da shi da ba mu da shi?

10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

Masu furfura da tsofaffi suna gefenmu mutanen da sun girme babanka.

11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

Ta’aziyyar Allah ba tă ishe ka ba. Maganarsa mai laushi ba tă ishe ka ba?

12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

Don me ka bar zuciyarka ta kwashe ka, kuma don me idanunka suke haske,

13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

har kake fushi da Allah kake kuma faɗar waɗannan maganganu daga bakinka?

14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

“Mene ne mutum, har da zai zama da tsarki, ko kuma mace ta haife shi, har yă iya zama mai adalci?

15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

In Allah bai nuna amincewa ga tsarkakansa ba, in har sammai ba su da tsarki a idonsa,

16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

mutum fa, wanda yake da mugunta da lalacewa, wanda yake shan mugunta kamar ruwa!

17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

“Ka saurare ni, zan kuma yi maka bayani; bari in gaya maka abin da na gani,

18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

abin da masu hikima suka ce, ba tare da sun ɓoye wani abu da suka samu daga wurin iyayensu ba

19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

(waɗanda su ne masu ƙasar kafin baƙi su shigo ƙasar).

20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

Dukan kwanakin ransa mugu yana shan wahala, wahala kaɗai zai yi ta sha.

21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

Ƙara mai bantsoro za tă cika kunnuwansa’yan fashi za su kai masa hari.

22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

Yana jin tsoron duhu domin za a kashe shi da takobi.

23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

Yana ta yawo, abinci don ungulaye; ya san ranar duhu tana kusa.

24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

Ɓacin rai da baƙin ciki sun cika shi, kamar sarkin da yake shirin yaƙi,

25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

domin ya nuna wa Allah yatsa ya rena Allah Maɗaukaki,

26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

ya tasar masa da faɗa da garkuwa mai kauri da kuma ƙarfi.

27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

“Ko da yake fuskarsa ta cika da kumatu kuma yana da tsoka ko’ina,

28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

zai yi gādon garuruwan da suka lalace, da kuma gidajen da ba wanda yake zama a ciki, gidajen da sun zama tarkace.

29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

Ba zai sāke zama mai arziki ba, dukiyarsa ba za tă dawwama ba, abin da ya mallaka kuma ba zai bazu a ƙasar ba.

30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

Ba zai tsere wa duhu ba; wuta za tă ƙona rassansa, kuma numfashi daga bakin Allah zai hallaka shi.

31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

Kada yă ruɗi kansa ta wurin dogara ga abin da ba shi da amfani domin ba zai samu wani abu ba daga ciki.

32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

Kafin lokacinsa yă cika, za a gama biyansa duka, kuma rassansa ba za su ba da amfani ba.

33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

Zai zama kamar itacen inabi wanda’ya’yansa suka kakkaɓe kafin su nuna, kamar itacen zaitun zai zubar da furensa.

34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

Gama marasa tsoron Allah za su zama marasa ba da’ya’ya, wuta kuma za tă ƙona tenti na masu son cin hanci.

35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

Suna yin cikin rikici su kuma haifi mugunta; cikinsu yana cike da ruɗami.”