Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Et Eliphaz de Théman reprit et dit:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
Un sage répond-il par des propos en l'air, et laisse-t-il la tempête gonfler sa poitrine?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Ses arguments sont-ils des mots qui ne disent rien, et des paroles qui ne sauraient lui servir?…
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Bien plus, tu attentes à la crainte de Dieu, et tu entames la dévotion qui s'élève à lui.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
Ta bouche en effet révèle ton crime, quand même tu recours au langage des fourbes;
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
c'est ta bouche, et non moi, qui te condamne, et tes lèvres déposent contre toi.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
Es-tu né le premier des humains, et avant les collines fus-tu mis au jour?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Confident des secrets de Dieu, as-tu accaparé la sagesse?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
Que sais-tu que nous ne sachions? Qu'as-tu pénétré qui nous soit inconnu?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Il en est parmi nous qui ont vieilli, ont blanchi, par leur âge ont acquis plus de poids que ton père…
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Tiens-tu pour si peu les consolations de Dieu, et la douceur du langage dont on use avec toi?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Où t'emporte ton cœur? d'où viennent ces roulements d'yeux,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
que tu retournes contre Dieu ta fureur, et exhales de ta bouche ces propos?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
Qu'est-ce que l'homme, pour être pur? et l'enfant de la femme, pour être juste?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Voici, Il ne fait pas fond sur ses Saints mêmes, et le ciel n'est pas pur à ses yeux…
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
Combien moins l'abominable, le pervers, l'homme qui boit l'iniquité comme l'eau?
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
Je veux t'instruire! écoute-moi! et que je te dise ce que j'ai vu,
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
ce que les sages ont proclamé, sans le cacher, d'après leurs pères:
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
seuls ils étaient maîtres du pays, et nul étranger ne pénétrait chez eux.
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
Toute sa vie l'impie est tourmenté, et le nombre de ses ans est caché au méchant.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
La voix de l'alarme sonne à ses oreilles: en temps de paix, le destructeur va fondre sur lui!
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
Il ne croit plus possible de sortir des ténèbres; c'est à lui que l'épée vise!
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
Il court après du pain: Où [en trouverai-je]? il sait qu'il touche au sombre jour qui est prêt;
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
la détresse et l'angoisse l'épouvantent, et l'assaillent comme un roi équipé pour la charge…
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
C'est qu'il étendit sa main contre Dieu, et qu'il brava le Tout-puissant:
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
il Lui livra l'assaut d'un front audacieux, serrant les dos hérissés de ses boucliers.
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
C'est qu'il se couvrit le visage de sa graisse, et qu'il entoura ses reins d'embonpoint,
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
et qu'il habite des villes détruites, des maisons inhabitées, destinées à être des ruines.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
Son opulence n'est pas durable, et sa richesse n'est point stable, et ses possessions ne s'étendent point dans le pays;
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
il n'échappe point aux ténèbres, la flamme sèche ses rejetons, et il périt par le souffle de Sa bouche.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Qu'il ne se fie pas au mal! il sera déçu! car le mal sera sa rétribution,
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
qui arrivera avant le terme de ses jours; et ses rameaux ne verdiront plus:
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
il est comme la vigne d'où se détache le raisin encore vert, comme l'olivier qui laisse tomber sa fleur.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
Oui, la maison de l'impie devient stérile, et le feu dévore le logis de la corruption;
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
ils conçoivent le crime et enfantent la misère, et leur sein tient le mécompte tout prêt.
