Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Éliphaz de Théman prit la parole et dit:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
Le sage répond-il par un vain savoir? Se gonfle-t-il la poitrine du vent d’orient?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Est-ce par d’inutiles propos qu’il se défend? Est-ce par des discours qui ne servent à rien?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Toi, tu détruis même la crainte de Dieu, Tu anéantis tout mouvement de piété devant Dieu.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
Ton iniquité dirige ta bouche, Et tu prends le langage des hommes rusés.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Ce n’est pas moi, c’est ta bouche qui te condamne. Ce sont tes lèvres qui déposent contre toi.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
Es-tu né le premier des hommes? As-tu été enfanté avant les collines?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
As-tu reçu les confidences de Dieu? As-tu dérobé la sagesse à ton profit?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
Que sais-tu que nous ne sachions pas? Quelle connaissance as-tu que nous n’ayons pas?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Il y a parmi nous des cheveux blancs, des vieillards, Plus riches de jours que ton père.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Tiens-tu pour peu de chose les consolations de Dieu, Et les paroles qui doucement se font entendre à toi?…
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Où ton cœur t’entraîne-t-il, Et que signifie ce roulement de tes yeux?
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
Quoi! C’est contre Dieu que tu tournes ta colère Et que ta bouche exhale de pareils discours!
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
Qu’est-ce que l’homme, pour qu’il soit pur? Celui qui est né de la femme peut-il être juste?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Si Dieu n’a pas confiance en ses saints, Si les cieux ne sont pas purs devant lui,
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
Combien moins l’être abominable et pervers, L’homme qui boit l’iniquité comme l’eau!
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
Je vais te parler, écoute-moi! Je raconterai ce que j’ai vu,
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
Ce que les sages ont fait connaître, Ce qu’ils ont révélé, l’ayant appris de leurs pères.
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
A eux seuls appartenait le pays, Et parmi eux nul étranger n’était encore venu.
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
Le méchant passe dans l’angoisse tous les jours de sa vie, Toutes les années qui sont le partage de l’impie.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
La voix de la terreur retentit à ses oreilles; Au sein de la paix, le dévastateur va fondre sur lui;
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
Il n’espère pas échapper aux ténèbres, Il voit l’épée qui le menace;
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
Il court çà et là pour chercher du pain, Il sait que le jour des ténèbres l’attend.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
La détresse et l’angoisse l’épouvantent, Elles l’assaillent comme un roi prêt à combattre;
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
Car il a levé la main contre Dieu, Il a bravé le Tout-Puissant,
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
Il a eu l’audace de courir à lui Sous le dos épais de ses boucliers.
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
Il avait le visage couvert de graisse, Les flancs chargés d’embonpoint;
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
Et il habite des villes détruites, Des maisons abandonnées, Sur le point de tomber en ruines.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
Il ne s’enrichira plus, sa fortune ne se relèvera pas, Sa prospérité ne s’étendra plus sur la terre.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
Il ne pourra se dérober aux ténèbres, La flamme consumera ses rejetons, Et Dieu le fera périr par le souffle de sa bouche.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
S’il a confiance dans le mal, il se trompe, Car le mal sera sa récompense.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
Elle arrivera avant le terme de ses jours, Et son rameau ne verdira plus.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
Il sera comme une vigne dépouillée de ses fruits encore verts, Comme un olivier dont on a fait tomber les fleurs.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
La maison de l’impie deviendra stérile, Et le feu dévorera la tente de l’homme corrompu.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Il conçoit le mal et il enfante le mal, Il mûrit dans son sein des fruits qui le trompent.
