Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Et Éliphaz, le Thémanite, répondit et dit:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
Le sage répondra-t-il avec une connaissance [qui n’est que] du vent, et gonflera-t-il sa poitrine du vent d’orient,
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Contestant en paroles qui ne profitent pas et en discours qui ne servent à rien?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Certes tu détruis la crainte [de Dieu], et tu restreins la méditation devant Dieu.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
Car ta bouche fait connaître ton iniquité, et tu as choisi le langage des [hommes] rusés.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Ta bouche te condamnera, et non pas moi, et tes lèvres déposent contre toi.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
Es-tu né le premier des hommes, et as-tu été enfanté avant les collines?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
As-tu entendu [ce qui se dit] dans le conseil secret de Dieu, et as-tu accaparé pour toi la sagesse?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
Que sais-tu que nous ne sachions? que comprends-tu qui ne soit également avec nous?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Parmi nous il y a aussi des hommes à cheveux blancs et des vieillards plus âgés que ton père.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Est-ce trop peu pour toi que les consolations de Dieu et la parole douce qui se fait entendre à toi?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Comment ton cœur t’emporte-t-il, et comment tes yeux clignent-ils,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
Que tu tournes contre Dieu ton esprit et que tu fasses sortir de ta bouche des discours?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
Qu’est-ce que l’homme mortel, pour qu’il soit pur, et celui qui est né d’une femme, pour qu’il soit juste?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Voici, il ne se fie pas à ses saints, et les cieux ne sont pas purs à ses yeux:
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
Combien plus l’homme, qui boit l’iniquité comme l’eau, est-il abominable et corrompu!
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
Je t’enseignerai, écoute-moi; et ce que j’ai vu je te le raconterai,
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
Ce que les sages ont déclaré d’après leurs pères et n’ont pas caché; –
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
À eux seuls la terre fut donnée, et aucun étranger ne passa au milieu d’eux: –
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
Tous ses jours, le méchant est tourmenté, et peu d’années sont réservées à l’homme violent;
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
La voix des choses effrayantes est dans ses oreilles; au milieu de la prospérité, le dévastateur arrive sur lui;
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
Il ne croit pas revenir des ténèbres, et l’épée l’attend;
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
Il erre çà et là pour du pain: – où en trouver? Il sait qu’à son côté un jour de ténèbres est préparé;
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
La détresse et l’angoisse le jettent dans l’alarme, elles l’assaillent comme un roi prêt pour la mêlée.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
Car il a étendu sa main contre Dieu, et il s’élève contre le Tout-puissant;
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
Il court contre lui, le cou [tendu], sous les bosses épaisses de ses boucliers.
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
Car il a couvert sa face de sa graisse, et a rendu gras ses flancs.
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
Et il habitera des villes ruinées, des maisons que personne n’habite, qui vont devenir des monceaux de pierres.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
Il ne deviendra pas riche, et son bien ne subsistera pas, et ses possessions ne s’étendront pas sur la terre.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
Il ne sortira pas des ténèbres; la flamme séchera ses rejetons, et il s’en ira par le souffle de sa bouche.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Qu’il ne compte pas sur la vanité: il sera déçu, car la vanité sera sa récompense;
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
Avant son jour, elle sera complète, et son rameau ne verdira pas.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
Il se défait, comme une vigne, de ses grappes vertes, et, comme un olivier, il rejette ses fleurs.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
Car la famille des impies sera stérile, et le feu dévorera les tentes [où entrent] les présents.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Il conçoit la misère et enfante le malheur, et son sein prépare la tromperie.
