< Job 15 >

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Then answered Eliphaz the Temanite, and saide,
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
Shal a wise man speake words of ye winde, and fill his bellie with the East winde?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Shall he dispute with wordes not comely? or with talke that is not profitable?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Surely thou hast cast off feare, and restrainest prayer before God.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
For thy mouth declareth thine iniquitie, seeing thou hast chosen ye tongue of the crafty.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Thine owne mouth condemneth thee, and not I, and thy lippes testifie against thee.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
Art thou the first man, that was borne? and wast thou made before the hils?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Hast thou heard the secret counsell of God, and doest thou restraine wisedome to thee?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
What knowest thou that we knowe not? and vnderstandest that is not in vs?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
With vs are both auncient and very aged men, farre older then thy father.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Seeme the consolations of God small vnto thee? is this thing strange vnto thee?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Why doeth thine heart take thee away, and what doe thine eyes meane,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
That thou answerest to God at thy pleasure, and bringest such wordes out of thy mouth?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
What is man, that he should be cleane? and he that is borne of woman, that he shoulde be iust?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Beholde, he founde no stedfastnesse in his Saintes: yea, the heauens are not cleane in his sight.
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
How much more is man abominable, and filthie, which drinketh iniquitie like water?
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
I will tell thee: heare me, and I will declare that which I haue seene:
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
Which wise men haue tolde, as they haue heard of their fathers, and haue not kept it secret:
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
To whome alone the land was giuen and no stranger passed through them.
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
The wicked man is continually as one that traueileth of childe, and the nomber of yeeres is hid from the tyrant.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
A sounde of feare is in his eares, and in his prosperitie the destroyer shall come vpon him.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
He beleeueth not to returne out of darknesse: for he seeth the sworde before him.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
He wandreth to and from for bread where he may: he knoweth that the day of darkenesse is prepared at hande.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Affliction and anguish shall make him afraide: they shall preuaile against him as a King readie to the battell.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
For he hath stretched out his hand against GOD, and made him selfe strong against the Almightie.
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
Therefore God shall runne vpon him, euen vpon his necke, and against the most thicke part of his shielde.
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
Because he hath couered his face with his fatnesse, and hath colloppes in his flancke.
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
Though he dwell in desolate cities, and in houses which no man inhabiteth, but are become heapes,
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
He shall not be rich, neither shall his substance continue, neither shall he prolong the perfection thereof in the earth.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
He shall neuer depart out of darkenesse: the flame shall drie vp his branches, and he shall goe away with the breath of his mouth.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
He beleeueth not that he erreth in vanitie: therefore vanitie shalbe his change.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
His branch shall not be greene, but shall be cut off before his day.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
God shall destroy him as the vine her sower grape, and shall cast him off, as the oliue doeth her flowre.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
For the congregation of the hypocrite shalbe desolate, and fire shall deuoure the houses of bribes.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
For they conceiue mischiefe and bring foorth vanitie, and their bellie hath prepared deceite.

< Job 15 >