Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Then Eliphaz the Temanite replied:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
“Does a wise man answer with empty counsel or fill his belly with the hot east wind?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Should he argue with useless words or speeches that serve no purpose?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
But you even undermine the fear of God and hinder meditation before Him.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
For your iniquity instructs your mouth, and you choose the language of the crafty.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Your own mouth, not mine, condemns you; your own lips testify against you.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
Were you the first man ever born? Were you brought forth before the hills?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Do you listen in on the council of God or limit wisdom to yourself?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
What do you know that we do not? What do you understand that is not clear to us?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Both the gray-haired and the aged are on our side— men much older than your father.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Are the consolations of God not enough for you, even words spoken gently to you?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Why has your heart carried you away, and why do your eyes flash,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
as you turn your spirit against God and pour such words from your mouth?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
What is man, that he should be pure, or one born of woman, that he should be righteous?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
If God puts no trust in His holy ones, if even the heavens are not pure in His eyes,
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
how much less man, who is vile and corrupt, who drinks injustice like water?
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
Listen to me and I will inform you. I will describe what I have seen,
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
what was declared by wise men and was not concealed from their fathers,
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
to whom alone the land was given when no foreigner passed among them.
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
A wicked man writhes in pain all his days; only a few years are reserved for the ruthless.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
Sounds of terror fill his ears; in his prosperity the destroyer attacks him.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
He despairs of his return from darkness; he is marked for the sword.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
He wanders about as food for vultures; he knows the day of darkness is at hand.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Distress and anguish terrify him, overwhelming him like a king poised to attack.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
For he has stretched out his hand against God and has vaunted himself against the Almighty,
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
rushing headlong at Him with a thick, studded shield.
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
Though his face is covered with fat and his waistline bulges with flesh,
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
he will dwell in ruined cities, in abandoned houses destined to become rubble.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
He will no longer be rich; his wealth will not endure. His possessions will not overspread the land.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
He will not escape from the darkness; the flame will wither his shoots, and the breath of God’s mouth will carry him away.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Let him not deceive himself with trust in emptiness, for emptiness will be his reward.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
It will be paid in full before his time, and his branch will not flourish.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
He will be like a vine stripped of its unripe grapes, like an olive tree that sheds its blossoms.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
For the company of the godless will be barren, and fire will consume the tents of bribery.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
They conceive trouble and give birth to evil; their womb is pregnant with deceit.”
