Job 15

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Elifaz Temanac progovori tad i reče:

2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

“Zar šupljom naukom odgovara mudrac i vjetrom istočnim trbuh napuhuje?

3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

Zar on sebe brani riječima ispraznim, besjedama koje ničem ne koriste?

4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

Još više ti činiš: ništiš strah od Boga, pred njegovim licem pribranost ukidaš.

5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

Tvoje riječi krivicu tvoju odaju, poslužio si se jezikom lukavih,

6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

vlastita te usta osuđuju, ne ja, protiv tebe same ti usne svjedoče.

7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

Zar si prvi čovjek koji se rodio? Zar si na svijet prije bregova došao?

8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

Zar si tajne Božje ti prisluškivao i mudrost čitavu za se prisvojio?

9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

Što ti znadeš, a da i mi ne znamo, što ti razumiješ, a da to ne shvaćamo?

10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

Ima među nama i sijedih i starih kojima je više ljeta no tvom ocu.

11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

Zar su ti utjehe Božje premalene i blage riječi upućene tebi?

12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

Što te srce tvoje tako slijepo goni i što tako divlje prevrćeš očima

13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

kad proti Bogu jarost svoju okrećeš, a iz usta takve riječi ti izlaze!

14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

Što je čovjek da bi čist mogao biti? Zar je itko rođen od žene pravedan?

15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

Gle, ni u svece se On ne pouzdava, oku njegovu ni nebesa čista nisu,

16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

a kamoli to biće gadno i buntovno, čovjek što k'o vodu pije opačinu!

17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

Mene sad poslušaj, poučit' te hoću, što god sam vidjeh, ispričat' ti želim,

18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

i ono što naučavahu mudraci ne tajeć' što su primili od pređa

19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

kojima je zemlja ova bila dana kamo tuđin nije nikada stupio.

20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

Zlikovac se muči cijelog svoga vijeka, nasilniku već su ljeta odbrojena.

21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

Krik strave svagda mu u ušima ječi, dok miruje, na njeg baca se razbojnik.

22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

Ne nada se da će izbjeći tminama i znade dobro da je maču namijenjen,

23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

strvinaru da je kao plijen obećan. On znade da mu se dan propasti bliži.

24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

Nemir i tjeskoba na njeg navaljuju, k'o kralj spreman na boj na nj se obaraju.

25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

On je protiv Boga podizao ruku, usuđivao se prkosit' Svesilnom

26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

Ohola je čela na njega srljao, iza štita debela dobro zaklonjen.

27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

Lice mu bijaše obloženo salom a bokovi pretilinom otežali.

28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

Razrušene je zaposjeo gradove i kućišta nastanio napuštena. Srušit će se ono što za sebe sazda;

29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

cvasti mu neće, već rasuti se blago, sjena mu se neće po zemlji širiti.

30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

On se tami više izmaknuti neće, opržit će oganj njegove mladice, u dahu plamenih usta nestat će ga.

31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

U taštinu svoju neka se ne uzda, jer će mu ispraznost biti svom nagradom.

32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

Prije vremena će svenut' mu mladice, grane mu se nikad neće zazelenjet'.

33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

Kao loza, grozd će stresat' svoj nezreo, poput masline pobacit će cvatove.

34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

Da, bezbožničko je jalovo koljeno, i vatra proždire šator podmitljivca.

35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

Koji zlom zanesu, rađaju nesreću i prijevaru nose u utrobi svojoj.”