Job 14
1 Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
Man, born of woman, living for a short time, is filled with many miseries.
2 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
He comes forth like a flower, and is crushed, and he flees, as if a shadow, and never remains in the same state.
3 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
And do you consider it fitting to look down with your eyes on someone in this way and to lead him into judgment with you?
4 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
Who can make him clean who is conceived of unclean seed? Are you not the only one who can?
5 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
The days of man are short, and the number of his months is with you; you have determined his limits, which cannot be surpassed.
6 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
Withdraw a little from him, so that he may rest, until his awaited day arrives, like that of the hired hand.
7 För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
A tree has hope: if it has been cut, it turns green again, and its branches spring forth.
8 Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
If its roots grow old in the earth, and its trunk passes into dust,
9 så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
at the scent of water, it will sprout and bring forth leaves, as when it had first been planted.
10 Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
Truly, when a man dies, and has been left unprotected, and has decayed, I ask you where is he?
11 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
It is as if the waters had receded from the sea and an emptied river had dried up;
12 så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
just so, when a man is fallen asleep, he will not rise again, until the heavens are worn away; he will not awaken, nor rise from his sleep.
13 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig -- (Sheol h7585)
Who will grant this to me, that you will protect me in the underworld, and hide me until your fury passes by, and establish a time for me, in which you will remember me? (Sheol h7585)
14 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
Do you suppose that a dead man will live again? On each of the days in which I now battle, I wait until my transformation occurs.
15 Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
You will call me and I will answer you; to the work of your hands, you will extend your right hand.
16 ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
Indeed, you have numbered my steps, but you have been lenient with my sins.
17 I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
You have sealed up my offenses, as if in a purse, but you have cured my iniquity.
18 Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
A falling mountain flows away, and a stone is transferred from its place.
19 såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
Waters wear away stones, and with a flood the land is reduced little by little; and similarly, you will destroy man.
20 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
You have strengthened him for a little while, so that he may cross over into eternity. You will change his face and send him forth.
21 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
Whether his sons have been noble or ignoble, he will not understand.
22 Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.
And in this way his body, while he yet lives, will have grief, and his soul will mourn over himself.
