Job 14
1 Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
婦女所生的人，壽命不長，且飽嘗煩惱。
2 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
他生出像花，瞬息凋謝；急馳如影，不得停留。
3 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
這樣的人，豈配你睜眼注視一下﹖或傳他到你面前聽審﹖
4 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
誰能使潔淨出於不潔﹖沒有一人!
5 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
他的時日既已注定，他的歲數既由你掌管，他決不能越過你定下的期限：
6 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
請你別看他，讓他安息，好像傭工度過自己的日期。
7 För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
若是一棵樹被砍伐了，仍有希望生出新芽，嫩枝叢出不窮。
8 Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
它的根雖老於地下，枝幹縱枯死地上，
9 så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
但一有水氣，立即生芽，好似幼苗發出枝葉。
10 Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
但是人一死，立即僵臥；人一斷氣，他究竟在何處﹖
11 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
海水能乾涸，江河能枯竭；
12 så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
同樣，人一僵臥，即不能起立，直到天不存在，仍不能醒起，仍不能由永眠中起來。
13 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig -- (Sheol h7585)
唯願你將我藏於陰府，將我隱藏，直到挽回你的憤怒；願你給我定一期限，好記念我。 (Sheol h7585)
14 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
人若死了，豈能再生﹖我在整個從軍之日，要堅持到底，直到換班的時期到來。
15 Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
你若呼喚我，我必回答你：你對你手所造的，必有一種懷念。
16 ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
你現今既數了我的腳步，不必再監察我的罪過。
17 I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
請把我的罪過封閉在囊中，滌淨我的一切過犯。
18 Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
但是，山能崩裂離析，盤石能由原處挪移，
19 såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
流水能穿過石頭，驟雨能沖出泥沙：你也照樣消滅了人的希望。
20 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
你時常攻擊他，使他消逝；改變他的容貌，遣他離去。
21 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
此後，他的兒子受尊榮與否，他也不知；他們受輕賤與否，他也不覺。
22 Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.
他只覺自己肉身的痛苦，他的心靈只為自己悲哀。
