< Job 13 >
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
“Mʼani ahunu yeinom nyinaa, mʼaso ate, na ate aseɛ nso.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Deɛ wonim no, me nso menim; wo nsene me.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Nanso mepɛ sɛ mekasa kyerɛ Otumfoɔ no na me ne Onyankopɔn toatoa adwene wɔ mʼasɛm ho.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
Mode atorɔ mmom na afɔre me ho; mo nyinaa moyɛ ayaresafoɔ a mo ho nni mfasoɔ!
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Sɛ mobɛyɛ komm koraa a ɛno na ɛbɛyɛ nyansa ama mo!
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Afei montie mʼano asɛm; montie mʼanoyie.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Mobɛka amumuyɛsɛm ama Onyankopɔn anaa? Mobɛka nnaadaasɛm ama no anaa?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Mobɛkyea mo aso ama no? Mobɛka Onyankopɔn asɛm ama no anaa?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Sɛ ɔhwehwɛ mo mu a, ɛbɛsi mo yie anaa? Mobɛtumi adaadaa no sɛdeɛ modaadaa nnipa no anaa?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
Sɛ mokyeaa mo aso wɔ kɔkoam a, sɛdeɛ ɛteɛ biara, ɔbɛka mo anim.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Nʼanimuonyam mmɔ mo hu anaa? Ne ho suro nntɔ mo so anaa?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Mo kasatɔmmɛ yɛ mmɛbuo a ɛte sɛ nsõ; mo anoyie yɛ dɔteɛ.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
“Monyɛ dinn, na menkasa; na deɛ ɛbɛyɛ me biara mmra me so.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Adɛn enti na mede me ho to amaneɛ mu na mede me nkwa to me nsam?
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Ɛwom sɛ ɔkumm me deɛ, nanso ne so na mʼani bɛda; ampa ara mɛdi mʼakwan ho adanseɛ wɔ nʼanim.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Nokorɛm, yei na ɛbɛyɛ me nkwagyeɛ, ɛfiri sɛ deɛ ɔnsuro Onyankopɔn no rentumi nkɔ nʼanim!
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Montie me nsɛm yi yie; monyɛ aso mma deɛ meka.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Afei a masiesie me nkurobɔ yi, menim sɛ mɛdi bem.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Obi bɛtumi abɔ me kwaadu anaa? Sɛ ɛte saa deɛ a, anka mɛyɛ komm na mawu.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
“Ao Onyankopɔn, yɛ saa nneɛma mmienu yi pɛ ma me, na afei meremfa me ho nsuma wo:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Yi wo nsa firi me so kɔ akyirikyiri, na gyae wo ho hu a wode hunahuna me no.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Afei samena me na mɛba, anaa ma menkasa na bua me.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Mfomsoɔ ne bɔne dodoɔ ahe na mayɛ? Kyerɛ me me mfomsoɔ ne me bɔne.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Adɛn enti na wode wʼanim asie me na wodwene sɛ meyɛ wo ɔtamfoɔ?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Wobɛyɛ ahahan a mframa rebɔ no ayayadeɛ anaa? Wobɛtaa ntɛtɛ a awoɔ anaa?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
Wotwerɛ soboɔ a ɛyɛ yea tia me, na woka me mmabunuberɛ mu bɔne nyinaa gu me so.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Wode nkyehoma gu me nan; wohwɛ mʼanammɔnkwan nyinaa so yie na wode ahyɛnsodeɛ ayeyɛ mʼanammɔn mu.
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
“Enti onipa nkwa sa te sɛ biribi a aporɔ, te sɛ atadeɛ a nweweboa adie.